Magnus Berg, Burgsvik

”Pierre Gilly”:http://pierregilly.blogspot.com publicerade, på sin blogg i tisdags, en egenhändigt gjord ”intervju med Mansour Farhang”:http://pierregilly.blogspot.com/2007/11/bilden-av-iran-made-in-us.html, Irans förste FN-ambassadör efter revolutionen 1979, och de talar om västvärldens mediebild av Iran som uppenbart är skapad av USA. Nedan ett kort utdrag.

bq.. _För tjugofem år sedan skrev du boken The US press and Iran Foreign Policy and the journalism of deference tillsammans med mediaprofessorn William A Dorman. Plötsligt verkar den högst aktuell igen. Kan du berätta vad ni kom fram till?_

Boken är en historisk studie av hur bilden av Iran i media förändrades i och med revolutionen. När Mohammad Mossadeq kom till makten 1951 var Washington välvilligt inställd. Kanske för att man såg ett tillfälle för att amerikanska företag att ta över från brittiska. Pressen skildrade Iran positivt. Men när Mossadeq började nationalisera oljeindustrin förändrades bilden av honom. Han gick från att vara en gammaldags nationalist till en fanatisk sådan, till att vara en smygkommunist, i pressen. Trots att Mossadeqs styre var det mest demokratiska någonsin i Iran kallades han för en “absolut diktator”. På Shans tid beskrevs däremot Iran som ett progressivt, reformistiskt, modernt land som stödjer västvärlden. Oppositionen fick ytterst lite utrymme i media. De foton som man publicerade visade Shans moderna prinsessor. Efter 1979 års revolution förändrades det dramatiskt. Plötsligt blev Iran en paria-stat. Nu har kvinnor med slöja blivit symbolen för Iran.

p. Jag önskar att jag själv och andra bloggar gjorde egna efterforskningar och intervjuer istället för det så vanliga kommenterandet av mainstreammedias nyheter. Kommenterandet leder ingen vart. Det håller bara fast oss i mainstreammedia agenda och utgår från deras falska verklighetsbild. Därför tycker jag Pierre Gilly blogg är så uppfriskande och föredömlig. Det han gör är att skapa mer och ny information, inte tugga om gammal. ”Läs hela intervjun”:http://pierregilly.blogspot.com/2007/11/bilden-av-iran-made-in-us.html

*Förra året gick det 34 industriarbetarlöner på en direktörslön, skriver LO-Tidningen.*

När direktörernas löner ifrågasätts brukar de peka på toppidrottsmännens löner. Detta är en jämförelse som verkligen haltar. Toppidrottsmän är ständigt utsatta för konkurrens och utslagningsmekanismer. Om till exempel en hockeyspelare inte presterar bra så blir han obönhörligt petad. Inom näringlivet är det rena skyddad verkstad i jämförelse. Styrelseledamöter och direktörer kan begå flera mycket grova och kostsamma misstag utan att sparkas. Och skulle de sparkas har de en fallskärm som gör att det överdådiga livet kan fortgå som tidigare. Inom näringslivet finns heller inga test eller tävlingsmoment som garanterar att den bäst lämpade får jobbet som VD eller styrelseledamot. Ofta är det vänskap och kontaktnät som avgör vem som blir tillsatt. Därför finns det all anledning att kritisera näringslivstopparnas löner och privilegier samtidigt som man kan ha anledning att acceptera de dödligt konkurrensutsatta toppidrottsmännens löner.

Dessutom visar sig snacket om att näringslivtopparna har ansvar vara en ren lögn. De blir som sagt inte petade i brådrasket. Men inte heller behöver de ta något juridiskt ansvar. Skulle de begå något brottsligt så slutar det vanligtvis med att åklagarna inte kan styrka uppstå. Med detta menar åklagarna, på fullt allvar, att denna överbetalada elit – som är överbetald med motiveringen kompetens och ansvar – inte visste vad de gjorde när de överträdde lagen. Att de gjorde en stor personlig vinst kom som en överraskning och var inget som den misstänkte hade räknat med.

p(img). !http://www.magnus.burgsvik.se/images/29.jpg!

När det gäller inkomstskillnader på övriga arbetsmarknaden så ska självklar en högre utbildning ge resultat i lönekuvertet. Men högre utbildning innebär inte med automatik att någon skulle vara mer lämpad eller mer kunnig än någon med mindre skolgång. Under skoltiden är vissa studiemotiverade och anstränger sig för att komma ihåg innehållet i läroböckerna. Andra är inte lika intresserade av utantillläxan. De som inte lärt sin läxa får inte tillgång till högre studier även om de p.g.a. högre intelligens kunnat tillgodagöra sig en högre utbildning bättre. Intelligenta har lättare att lära än mindre begåvade, dessutom har de förmåga att själva inhämta kunskaper som inte bokstavligt står skrivna i läroböckerna. Det innebär att de har lättare att i praktiska livet utföra arbetsuppgifter, och utföra dem bättre tack vare sin logiska förmåga. Tyvärr går samhället miste om många goda hjärnor p.g.a denna utbildningsfixering samtidigt som många olämpliga, men med lång utbildning, hamnar på positioner som gör dem förödande för samhället. Precis som för näringslivtopparna saknas tillförlitliga tester och tävlingsmoment för att gallra ut de mest lämpade. Men de mest lämpade brukar enligt arbetsgivarna vara de med social kompetens och för detta görs psykologiska tester. Men att hela tiden anställa rövslickare leder till stagnation i och med att ja-sägare inte tenderar att komma med egna ideér utan bara bekräfta chefens.
(”Femman är för dem med disciplin, som ler åt läraren när han är ett svin”, sjöng Björn Afzelius. För att komma in på journalisthögskolorna krävs toppbetyg. Där har vi kanske också svaret på gåtan om journalisternas så utbredda kryperi för makthavare.)

Något som, av någon anledning, inte leder till högre lön är farliga, skitiga och tunga arbeten. I mansdominerade yrken ger det en viss bonus men generellt så får man inte högre lön för att man riskerar sin hälsa och sitt liv. Jag tycker dessa faror skulle vara så starka skäl till hög lön att de avlönades högre än till akademiker som sitter på varma, ljusa och ombonade kontor. Dessutom brukar dessa yrken vara väldigt ofria med b.l.a. obefintlig påverkan på arbetstider och små möjligheter till personlig utveckling. Fast även många lägre tjänstemän har ofria arbeten, dock inte farliga, skitiga och tunga arbeten.

Det som brukar anföras som argument mot att behöva höja lönerna för låglönegrupperna är att de är utbytbara. Men det jag här har försökt påvisa är att *alla är utbytbara* förutom då toppidrottsmän. Därmed är det dax att försöka få till en mer verklighetsförankrad debatt om löneskillnaderna. Men intresset från de privilegierade är minst sagt svalt. När LO-ordförande Wanja Lundby-Wedins egen lön kommer på tal så jämför hon sig med statsministern. Det naturliga vore att hon jämförde sig med sina medlemmar eftersom hon själv kommer från ett lågavlönat arbete inom vården och därifrån klättrat på sina likars ryggar för att nå sin nuvarande lön.

Media och andra opinionsbildare framställer vanligtvis de länder som de önskar ge en paria- eller skurkstatsstämpel som mindre demokratiska och med betydligt mer inskränkande lagstiftning, när det handlar om opinionsbildning och politisk verksamhet, än den påstått så ”demokratiska” västvärlden. Faktum är att Sveriges lagar, på de flesta punkter, liknar de lagar angående opinionsbildning och politisk verksamhet som många av medias påstådda skurkstater har.

Hade media och andra opinionsbildare sett på Sverige med samma ögon hade Sverige framställts som ett land med inskränkta demokratiska rättigheter.

Nedan är kapitel 19 i ”Brottsbalken.”:http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1962:700 Det är mycket intressant läsning om du tror att Sverige har en mer tillåtande lagstiftning än t.ex. Venezuela. Sverige skulle, som framgår av första stycket, inte heller acceptera utländskt finansierade uppror på våra gator.

bq.. *19 kap. Om brott mot rikets säkerhet*

1 § Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes för högförräderi till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.

Om någon, med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd framtvingas eller hindras, företager handling som innebär fara därför, dömes ock för högförräderi. Lag (1974:565).

2 § Den som med våldsamma medel eller utländskt bistånd framkallar fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter, dömes, om det ej är högförräderi, för krigsanstiftan till fängelse, lägst två och högst åtta år.

3 § Om den, som fått i uppdrag att för riket förhandla med främmande makt eller eljest bevaka rikets angelägenheter hos någon som företräder främmande makts intresse, missbrukar behörighet att företräda riket eller eljest sin förtroendeställning och därigenom orsakar riket avsevärt men, dömes för trolöshet vid förhandling med främmande makt till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid.

4 § Svensk medborgare, som utan tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigat låter bruka sig såsom ombud för främmande makt i diplomatisk angelägenhet som rör riket, så ock envar, som i föregiven egenskap av behörigt ombud inlåter sig i underhandling om sådan angelägenhet med någon som företräder främmande makts intresse, dömes för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt till fängelse i högst två år eller, om riket var i krig, högst fyra år.

Innebar brottet fara för rikets självbestämningsrätt eller dess fredliga förhållande till främmande makt, dömes till fängelse, lägst ett och högst sex år, eller, om riket var i krig, till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid. Lag (1976:509).

5 § Den som, för att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut eller något förhållande i övrigt vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet döms, vare sig uppgiften är riktig eller ej, för spioneri till fängelse i högst sex år. Detsamma skall gälla, om någon i syfte som nu sagts obehörigen framställer eller tar befattning med skrift, teckning eller annat föremål som innefattar sådan uppgift. Lag (1981:1165).

6 § Är brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall dömas för grovt spioneri till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom.

7 § Den som, utan syfte att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande något förhållande av hemlig natur vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden eller eljest för rikets säkerhet, döms, vare sig uppgiften är riktig eller ej, för obehörig befattning med hemligt uppgift till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1981:1165).

8 § Är brott som i 7 § sägs att anse som grovt, skall för grov obehörig befattning med hemlig uppgift dömas till fängelse i högst fyra år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen innefattade tillhandagående av främmande makt eller var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom. Lag (1976:509).

9 § Den som av grov oaktsamhet befordrar, lämnar eller röjer sådan uppgift som avses i 7 § döms för vårdslöshet med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1981:1165).

10 § Den som, för att gå främmande makt tillhanda, här i riket bedriver verksamhet för anskaffande av uppgifter rörande militära eller andra förhållanden, vilkas uppenbarande för den främmande makten kan medföra men för annan främmande makts säkerhet, eller här i riket till dylik verksamhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig, döms för olovlig underrättelseverksamhet till böter eller fängelse i högst ett år.

För olovlig underrättelseverksamhet skall ock dömas, om någon, med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med användande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för anskaffande av uppgifter om annans personliga förhållande eller till dylik verksamhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig.

Är brott som i denna paragraf sägs grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1993:207).

11 § Om gärning som avses i 3 eller 4 kap. innebär, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket kränker den främmande makten, må dömas till fängelse i högst två år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst två år. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om främmande makt kränkes genom att någon gör intrång i lokal som innehaves av dess representation eller gör skada därå eller å egendom som där finnes. Lag (1970:225).

12 § Om någon utan regeringens tillstånd här i riket värvar folk till främmande krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst eller förmår folk att olovligen begiva sig ur riket för att taga sådan tjänst, dömes för olovlig värvning till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket var i krig, till fängelse i högst två år. Lag (1974:565).

13 § Den som av främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande makt tillhanda tar emot pengar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om, döms för tagande av utländskt understöd till fängelse i högst två år. Lag (1981:1165).

14 § För försök, förberedelse eller stämpling till högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelseverksamhet, så ock för försök eller förberedelse till obehörig befattning med hemlig uppgift dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Såsom stämpling till högförräderi skall även anses att träda i förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att sådant brott må förövas.

Den som underlåter att avslöja högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befattning med hemlig uppgift, dömes ock till ansvar enligt vad i 23 kap. sägs; och skall till sådant ansvar dömas jämväl om han icke insett men bort inse att brottet var å färde. Lag (1976:509).

15 § Om någon, som med hänsyn till vad honom är veterligt, på grund av meddelad varning eller eljest bort inse att högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befattning med hemlig uppgift är å färde, medverkar till gärningen, dömes till ansvar såsom för medhjälp därtill; dock må ej dömas till svårare straff än fängelse i två år. Lag (1976:509).

16 § Olovlig underrättelseverksamhet, tagande av utländskt understöd eller olovlig värvning eller försök, förberedelse eller stämpling till olovlig underrättelseverksamhet får inte utan regeringens förordnande åtalas av åklagare.

Gärning som avses i 3 eller 4 kap. och innebär sådan kränkning av främmande makt som i 11 § sägs, så ock försök, förberedelse eller stämpling till gärning som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning må ej heller åtalas av åklagare utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill. Lag (1981:1165).

p. Läs även 18 kap. Om högmålsbrott i ”Brottsbalken”:http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1962:700

Afroman visar med musik, ord och bild hur det kan gå om man röker cannabis.

p(img).

Välgörenhet istället för generell välfärd, som nyliberalister förespråkar, skulle innebära den välbärgades förtryck av den utblottade. För inte skulle väl välbärgade, som vill känna sig goda, låta de utblottade ha sin frihet och acceptera en mindre kravlista än den Göran Palm framställer i följande stycke som jag tagit ur hans bok En orättvis betraktelse.

”En tiggare bör vara ödmjuk, det är det första vi begär. Han får inte vara aggressiv, han får inte håna eller hota. Att ge honom en skärv av rädsla för represalier är inte i sin ordning; då infekteras givarens humanistiska sinnelag. En tiggare bör vara sympatisk i sin förnedring, mänskligt tilltalande i sin nöd, så att man redan av hans uppsyn lockas till givmild medömkan. Sorg, inte vrede bör prägla de anletsdrag han har i behåll. Det är obehagligt om han förefaller helt apatisk, men hellre det än att han uppträder högljutt och pockande. Ett elegiskt leende är också önskvärt; inte minst därför är barn ofta framgångsrika som tiggare. I vissa fall kan en tiggare få demonstrera sitt lidandes art, dock inte så oblygt att betraktaren blir illamående.”

Samma underdånighet förväntar sig välgörenhetsorganisationer. De vill inte att deras biståndstagare ska kräva sin rätt. I så fall hade välgörenhetsorganisationer inte sysslat med bistånd i första hand utan med politik. Men att tro att drottning Silvia skulle börja ställa krav på en annan världsordning – där barn och deras föräldrar inte förtrycks och exploateras av västerländska storföretag – är absolut att hoppas på för mycket. Hon vill endast spela sin glansfulla hycklande roll som God.