Magnus Berg, Burgsvik

Gårdagens GP deltävling i Göteborg, som ingår i korandet av årets speedwayvärldsmästare, blev en ren skandal. Visserligen kan det vara lätt att glömma detta faktum när svensken Fredrik Lindgren briljerade och var totalt överlägsen på banan. Han vann alla sina fem heat i grundomgången, vann sin semifinal och kom två i finalen. Men banans kondition var trots Lindgrens prestation en skandal.

Göteborg arrangerade redan 2003 ett speedway-GP som har gått till historien. På grund av den då okörbara banan tvingades förarnas dåvarande representant Tony Rickardsson meddela de cirka 25.000 åskådarna att tävlingen blir inställd. Och det ska sägas att det är inte lätt att bygga upp en tillfällig speedwaybana så som görs i Cardiff, Köpenhamn och Göteborg på arenor som vanligtvis inte används för speedway. Men Göteborg bevisade igår att de inte har kompetens att bära det ansvar det innebär att bygga upp en tillfällig bana och arrangera speedway-GP:n. Har man totalt misslyckats en gång borde ambitionsnivån vara så stor att man ser till att inte misslyckas ännu en gång.

De 16.000 åskådare på plats igår, samt alla de som runt om i världen såg GP:t på TV, fick se en tävling vars andra halva slog rekord i antalet krascher. I banans kurvor blev det gropar som var svåra att undvika för förarna. Eftersom bakhjulet vanligtvis spinner genom kurvorna så innebär ett besök i en grop att bakhjulet hugger tag och cyklen går upp på bakhjulet. Då förlorar framhjulet markkontakt och cykeln blir ostyrbar. Den kan gå rakt fram och kollidera med någon som kör på utsidan. Oftast slutar det dock, som igår, med olika spektakulära vurpor.
På grund av alla vurpor och omstarter slutade tävlingen, som startade klockan sju, inte förrän vid elvatiden. Det blev en mycket seg och utdragen historia för oss som var åskådare via TV eller på plats på Ullevi.

Det ironiska i hela Göteborgsspektaklet var att Eskilstuna blev av med GP:t i år till förmån för just Göteborg. I Eskilstuna finns en permanent speedwaybana som stod för ett lyckat arrangemang förra året. I backspegeln borde nu Göteborgs saga som speedway-GP arrangör vara över.

Lite förvånad blev jag när jag läste igenom vad DN skrivit om gårdagens GP. Jag citerar ”DN:s skribent Sven Gustavsson.”:http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=672&a=773018

bq.. ”I strålande försommarväder fick Ullevi en skön revansch på debaclet 2003 då VM-deltävlingen fick avbrytas beroende på att underlaget inte höll. En skandal som höll på att sluta med att det svenska förbundet gick i konkurs.

På lördagskvällen var världens bästa speedwayförare tillbaka för att köra om viktiga VM-poäng på en stenhård och rekordsnabb bana. 7.000 ton material började läggas på Ullevis löparbanor redan i början av april och skapade en perfekt tillfällig bana.”

p. Såg han verkligen tävlingen?

”Resultatet heat för heat och lite kommentarer om krascher, uteslutningar och omstarter.”:http://www.speedwayworld.tv/en/heats06swed/m3554

bq. ”Det statligt utkolporterade festbudskapet är att det skingrade folket nu slagit rot och att det värsta är över. Har optimismen fog för sig? Det Tel Aviv-baserade, dynamiska Israel sträcker sig utmed Medelhavskusten med allt kortare intervaller, nästan hela vägen från Gaza till Libanongränsen. *Men Galiléen och snart också Negevöknen och Jerusalem har arabisk majoritet. Ingen tillväxt i världen kan råda bot på det dilemmat.*”
DN:s korrespondent Nathan Shachar, ur ”Dagens Nyheter 2008-05-03.”:http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=766492

Detta rasistiskt motiverade israelska problem låter Sveriges Radios korrespondent i Israel, Cecilia Udden, Nathan Shachar ventilera även i radioprogrammet ”Konflikt den 10 maj.”:http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_konflikt_080510110011.mp3
Cecilia Udden låter även den israeliske historikern Benny Morris få komma till tals och uttrycka sin rasistiska syn på israel-palestinierna (de palestinier som bor i Israel). Benny Morris säger i radioprogrammet Konflikt:

bq. ”*Hade dom [israel-palestinierna] haft det bättre ekonomisk hade dom haft ännu mer tid över att tänka på hur man placerar bomber och bekämpar fienden. Den som måste kämpa för brödfödan varje dag hinner inte slåss.*”

Detta var ett par exempel på den rasism som helt utan förbehåll eller kritiska frågor sprids i svenska medier. Det är inget problem att nästan dagligen hitta fler exempel i våra stora rikstäckande medier. Men jag stoppar där.
Tänk i stället på hur alla andra former av rasism (där subjektet inte är jude och objektet inte är arab) bemöts i svenska medier. Andra rasister får antingen inte alla komma till tals i media eller så gör sig journalister _då_ till de kritiska granskare som journalister ska vara. Ofta nöjer sig inte journalister med att vara kritiska mot rasism utan blir vid andra former än judisk rasism rent fördömande.

Vi borde dra lärdom av historien. Det som just nu pågår helt öppet i offentligheten är ett demoniserande av muslimer. Muslimer kommer, och har till viss del redan blivit, drabbade av samma öde, som under en lång tid, drabbade judarna. Om detta är jag verkligen helt allvarlig och helt övertygad. Men detta vill inte den så självgoda och uppblåsta offentligheten, bestående av opinionsbildare som politiker och journalister, inse. Eller kanske är det så att de verkligen medvetet håller på att sätta en pariastämpel på muslimer. De kanske verkligen vill blåsa upp en opinion som vill ta ifrån muslimerna ära och värdighet. Som vill ta ifrån muslimerna deras länder och naturrikedomar. Och som anser det lämpligt att sätta de muslimer som lever i förskingringen i förortsgetton där får leva i utanförskap och fattigdom. Är svenska journalister och politiker aningslösa eller har de svenska opinionsbildarna samma syn på muslimer/araber som Benny Morris:

bq. ”*Hade dom haft det bättre ekonomisk hade dom haft ännu mer tid över att tänka på hur man placerar bomber och bekämpar fienden. Den som måste kämpa för brödfödan varje dag hinner inte slåss.*”

De judiska sionisterna och dess hejarklack är verkligen flitiga i bloggosfären. Men deras logik är inte lika beundransvärd. Den är rent ut sagt bedrövlig. Sionisterna och hejarklacken tjatar om påstådd antisemitism men aldrig klagar de på racism. Detta kan bara tolkas på ett sätt: De judiska sionisterna gillar verkligen rasism så länge inte deras eget folkslag blir drabbat.

Det är klart som fan att sionisterna är rasister. Den sionistiska ideologin och Israels grund bygger på ideologin om en renrasig statsbildning där uteslutande judar ska leva. För att skapa denna renrasiga stat gjorde sionisterna precis som Hitler: De försökte förinta det folkslag som de tyckte stod i vägen för deras strävan att skapa den renrasiga staten. De judiska sionisterna gillar verkligen förintelse av folkgrupper så länge inte deras eget folkslag blir drabbat.

De judiska sionistern hade dock ett oöverstigligt problem. De orkade inte arbeta, inte ens med hushållsarbete, på lördagar. Därför var de tvingade att ha några andra som utförde lördagarnas nödvändiga sysslor. De enda människor i närområdet som fanns till hands för att lösa dilemmat med den arbetsfria lördagens nödvändiga sysslor var de palestinier sionisterna fördrivit och försökt utrota. Därför fick palestinier möjlighet att bostätta sig i Israel. Men inte var som helst utan i trånga getton. De judiska sionisterna gillar verkligen getton så länge inte deras eget folkslag tvingas bo i dem.

Men nu har sionisterna fått problem med sin rasistiska sionistiska stat. Palestinierna där föder nämligen barn i större omfattning än den judiska befolkningen. Så trots att sionisterna importerar massor av judar till sin rasistiska sionistiska stat så tenderar palestinerna att föröka sig så pass att de i framtiden kan bli en maktfaktor i den rasistiska sionistiska staten. Och inte fan vill sionisterna ha en stat som styrs av andra folk än det egna. Därför är de oroliga. Och att uttrycka den rasistiska oron går för sig utan att det sätts någon rasiststämpel på den rascistiska oron. Inte ens svensk rasiststämpelförsedd public service-media rasiststämplar den sionistiska rasistiska oron. Detta på grund av att: Alla judar är det synd om. Även rasistisk judar är det synd om enligt svensk public service-media. Därför får rasistiska judar och riktigt överjävligt rasistiska sionister uttrycka sin rasism i svensk public service-media. Och de judiska sionisterna gillar verkligen yttrandefrihet men bara så länge deras eget folkslag får monopol på den.

Om andra yttrar sig om sionisternas rasistiska stat Israels apartheid, folkmord, brott mot mänskliga rättigheter, brott mot FN-konventioner med mera med mera så blir det ett satans jävla tjat och gnäll. Då kör den välorganiserade sionistlobbyn ingång med utpressning, hot, mailbombning med mer med mera.

bq. *”Zionism is far more dangerous to the safety of the Middle East than Islam.”*
Ilan Pappe, ”före detta”:http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2007/03/10/AR2007031001252.html Israelisk historiker

Det är ju tur att det finns föraktfullt kallade (av sionistiska judar) självhatande judar. Det vill säga judar med moral och humanistiska ideal. Judar som inte är rasister utan anser att alla människor har lika värde. Funnes inte dessa beundransvärda judar – som lever under ett mycket stort tryck med hot och förtal från de sionistiska judarna – skulle man kunna tro att judar per definition var psykopater. Tack vare de så kallade självhatande judarnas goda exempel vet vi att så inte är fallet.

Läs också en icke raljant utan helt faktabaserad text om ”den i Sverige totalt nedtystade sanningen om israellobbyns framgångsrika arbete.”:http://www.magnus.burgsvik.se/index.php?id=16

h4. LO-ledningen forsätter motarbeta medlemmarnas intressen

notextile.

Ordförande Wanja Lundby-Wedin, avtalssekreterare Erland Olauson och LO:s styrelse har, långt över medlemmarnas huvuden, beslutat inleda förhandlingarna om ett nytt huvudavtal med Svensk Näringsliv. Arbetsrättjuristen Kurt Junesjö beskriver vad det innebär att nu omförhandla huvudavtalet så här.

bq.. 1. Huvudavtalet bestämmer arbetsmarknadsparternas relationer, och reglerar grundläggande frågor i strejkrätten. Ändringar i LO-förbundens huvudavtal är den viktigaste medlemsdemokratiska frågan som varit på tapeten sedan 1938 då huvudavtalet slöts. Wanja Lundby-Wedin har förklarat att LO tänker ta upp diskussioner om dessa frågor. Men detta görs alltså utan att det har skett någon som helst medlemsdiskussion. Flera förbundsordförande menar till och med att det inte ens finns något beslut i LO:s styrelse som ger Wanja Lundby-Wedin detta mandat.

2. LO har ingen förhandlingsstyrka, eftersom nästan alla LO-förbund är bundna av fredspliktavtal genom löneavtal de närmaste tre åren. Arbetsgivarna har redan krävt en lagstiftning av regeringen som inskränker strejkrätten. Förhandlingen måste därför ske på det numera vanliga LO-förhandlingssättet, det vill säga att man säljer försämringar mot förbättringar. De ”justeringar” Svenskt Näringsliv vill ha är välkända, en kraftig försvagning av strejkrätten, och de förbättringar LO fört fram ligger inte i närheten av att för all framtid sälja viktiga delar av strejkrätten. Svenskt Näringsliv har därför en mycket stark förhandlingsposition och kommer inte att nöja sig med marginella ”justeringar”. Slutresultatet av en överenskommelse är givet: Kraftiga försämringar i strejkrätten.

p. Att LO-ledningens agerande är allvarligt och ett hot mot medlemmarnas intressen framgår också tydligt av de reaktioner som några av LO förbundens företrädare lät komma till uttryck i ”LO-tidningen igår.”:http://www.lotidningen.se/?id_site=8&id_item=16754

bq.. Det är som att öppna Pandoras ask, man vet inte vad det här kommer att leda till, säger Ronny Wenngren, Elektrikernas förhandlingschef. Att det inte är den lagstadgade strejkrätten som ska diskuteras utan tillämpningen av den, lugnar inte Ronny Wenngren. Vi kan inte acceptera inskränkningar på nåt vis. Vi ska inte gå med på att det införs regler som försämrar våra möjligheter att förhandla, säger han. Ronny Wenngren tycker att riskerna med förhandlingarna är så stora att LO inte ens borde ha diskuterat Svenskt Näringslivs inbjudan.

Det här är kanske det största som händer på arbetsmarknaden det här århundradet. Det är osnyggt och respektlöst mot kongressen att beslutet redan är taget, säger Per Winberg, ordförande för Transport. Per Winberg är inte negativ till själva förhandlingarna, men han tycker att facket borde vägra att diskutera begränsningar av konfliktåtgärder. Han tycker också att LO-förbunden fått för lite information från LO-ledningen inför beslutet att gå in i förhandlingarna. Det har varit väldigt knapphändigt. Öppenheten om samtalen som förts sedan i höstas har inte varit vad vi önskat från förbunden. Jag hoppas verkligen att det blir bättre framöver, säger han.

Hans Tilly, ordförande för Byggnads, säger att de ursprungliga planerna var att låta kongressen få säga sitt, och han beklagar att det inte blev så. Det finns alltid frågetecken när något ruschas fram. Man undrar ju varför det blev så bråttom plötsligt, säger han. Vi har haft omfattande interna diskussioner om det här. Det finns en oro för vad som kommer ur förhandlingar där strejkrätt och sympatiåtgärder ska diskuteras, säger Hans Tilly.

p. Erland Olauson försvarar sig mot kritiken i ”samma artikel.”:http://www.lotidningen.se/?id_site=8&id_item=16754

bq. Erland Olauson, LO:s avtalssekreterare, har svårt att förstå kritiken. Förbunden har fått löpande information sedan samtalen med Svenskt Näringsliv och PTK inleddes i höstat, säger han. Han tycker inte heller att kongressen blivit överspelad för beslutet om förhandlingarna fattats av LO-styrelsen. Vi tog inte ställning till sakfrågorna i LO-styrelsen utan vi tog ställning till vilka frågor vi är beredda att diskutera. Hur man sedan ska ställa sig i de olika sakfrågorna måste man besluta längre fram. De besluten kommer bland annat att grunda sig på vad LO-kongressen säger i de olika frågorna, säger han.

Erland Olauson kan se fram mot LO-kongressens beslut med stor tillförsikt. Han har varit fackligt aktiv i 30 år och vet hur det går till. Hur det går till på LO-kongress berättar Göran Greider i sin bok
Arbetarklassens återkomst.

bq. ”En majdag 1997 bevistade jag för första gången ett möte i LO:s representantskap. Den stora kongressalen i Folkets Hus i Stockholm var full av ombud och på podiet längst fram satt Bertil Jonsson och svingade klubban. Han såg mer självsäker ut i den rollen än när han uppträder i media. Men nästan två timmar förflöt utan att ett enda ärende ledde till debatt. Talarstolen stod tom; ingen klev upp. Ombuden prickade bara av punkterna på dagordningen och i övrigt rådde en nästan kuslig stillhet när ärendena avverkades.”

Att LO-ledningens överenskommelse med kollegerna i Svenskt Näringsliv skulle ifrågasättas vid LO-kongressen får därmed anses mindre troligt. Klättermössen som samlas till kongress vill inte göra sig till besvär och riskera sin framtida karriär.

h4. Hur tänker ordförande Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreterare Erland Olauson?

När Erland Olauson var på avtalssekreterarmöte i Köpenhamn i augusti 2007 hade han med sig ”overheadbilder”:http://kurt.nu/index_svensk_arbetsratt/svensk_arbetsratt_dokument_text/OH_bilder%20nytt%20huvudavtal.mht för att visa sin tänkta inriktning vid förhandlingarna med Svenskt Näringsliv.

bq.. *1. Tillträde till arbetsmarknaden för*
· Ungdomar
· Personer med utländsk bakgrund
· Personer med nedsatt arbetsförmåga

*2 Ett arbetsliv för alla*
· Omställning och rehabilitering
· Företagshälsovård och arbetsmiljöutbildning
· Åtgärder för att alla skall orka arbeta minst fram till pensionsåldern

*3 Spelregler på arbetsmarknaden*
· Modernisering av huvudavtalet
· Tillämpningsområden för kollektivavtalet och övrig arbetsrätt

*4 Den svenska arbetsmarknaden i internationell miljö*
· Åtgärder för ökade investeringar och för att underlätta förändringar och därav följande omställningar i näringslivet
· Utvärdering om rekommendationen om utländska företag med tillfällig verksamhet i Sverige
· Åtgärder för en väl fungerande arbetskraftsinvandring

p. Frågan är med vilken kraft man kan driva de för medlemmarna positiva kraven om man ändrar spelreglerna enligt punkt 3 så att LO:s förbund inte kan hota med det enda vapen löntagarna har – strejk.

Att över huvud taget diskutera tillämpningsområden för kollektivavtalet är en grundbult mot den nuvarande ordningen och borgar för lönedumpning. Enligt den nuvarande ordningen är det fackförbunden tillsammans som ensidigt avgör till vilket avtalsslutande fackförbund en yrkesgrupp skall höra. Att uppta förhandlingar om detta kan bara leda i en riktning; att arbetsgivarna får inflytande över vem de ska sluta avtal med. Och även om inte ordförande Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreterare Erland Olauson kan förutsätta utifrån vilka kriterier som arbetsgivarna kommer att välja förhandlingspart så kan jag berätta att de väljer den part som ställer minst krav på arbetsmiljön och kräver lägst löner. Att det ska vara så jävla svårt att fatta! Självklart så blir det med Wanja och Erlands förslag sämre löner och sämre arbetförhållanden för LO:s medlemmar.

När inte EU:s inflytande är tillräckligt för att försämra förhållandena för den svenska arbetarklassen så måste ju arbetarklassens ordförande Wanja Lundby-Wedin och löntagarnas avtalssekreterare Erland Olauson skynda på utvecklingen. Någon annan tanke bakom deras vilja att förhandla om huvudavtalet med Svensk Näringsliv står inte att finna.

h4. Wanja Lundby-Wedin värnar de papperslösas intressen

Wanja Lundby-Wedin visar sig värna de papperslösa, i en debatt om de papperslösas situation, i radioprogrammet ”Konflikt den 15 mars i år.”:http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_konflikt_080315110015.mp3

_(Debatten med ordförande Wanja Lundby-Wedin, författaren och före detta LO-ombudsmannen Olle Sahlström och ombudsmannen på Fastighetsanställdas förbund Sten-Erik Johansson börjar 40,50 minuter in i programmet. Hör Sten-Erik Johansson säga ”satan utsugare” och Wanja Lunbdy-Wedin upprepa denna fras med spelad emfas. )_

På Fastighetsanställdas förbunds förslag till LO:s kongress; att papperslösa ska kunna bli medlemmar i, och företrädas av, facket – precis som i många andra länder i Europa – svarar ordförande Wanja Lundby-Wedin:

bq. ”Jag tycker det vore ett svek mot papperslösa att organisera på det sätt vi normalt gör, för vi kan inte ge dom det som medlemskapet, som de har rätt till i medlemskapet, och vi skulle ta ett antal hundra kronor varje månad för att de skulle vara medlem hos oss…”

Det är tryggt att höra att ordförande Wanja Lundby-Wedin ser så seriöst på sin roll att företräda sina medlemmar och ge dem valuta för medlemsavgiften…

Säkerhetsbegreppet har sedan ”9/11″ fått en förödande förändrad betydelse jämfört med den optimistiska, och alla individer inkluderade, betydelse som FN:s utvecklingsprogram arbetat efter sedan kalla krigets slut. UNDP såg i säkerhetsbegreppet mer än staters säkerhet. UNDP talade om det nya begrepet ”mänsklig säkerhet” i Human Development Report 1994.

”Mänsklig säkerhet (human security) kan sägas ha två centrala aspekter. Det betyder, för det första, säkerhet från sådana kroniska hot som hunger, sjukdomar och förtryck. För det andra betyder det skydd från plötsliga och smärtsamma incidenter i det dagliga livet – vare sig de inträffar på jobbet, i hemmet eller i lokalsamhället.”

Mänsklig säkerhet är nu ett minne blott. Inte tack vare terrordåden 9/11 utan för att politiska krafter utnyttjat detta dåd till att driva igenom en nyfascistisk agenda, värden över, med säkerhet som argument. Nu handlar inte säkerhet om alla individers vardagliga och långsiktiga säkerhetsproblem – ekonomisk trygghet, från arbete eller bidrag, som ger tillräcklig utkomst för att kunna betala för livets nödtorft – utan möjligheten för fåtalet att få styra över majoriteten, världen över. Genom övervakning och repression ska den rådande världsordningen bibehållas.

EU, och självklart USA, definierar brottslighet på ett helt nytt sätt. ”Brottslighet”, skriver EU-kommissionen, är inte bara ”brottslighet i egentlig mening” utan även ”bristande medborgaranda, som utan att nödvändigtvis manifesteras i straffbara handlingar tar sig uttryck i olika asociala beteenden som sammantagna kan skapa ett klimat av spänning och osäkerhet”.
Därmed kan man förstå att lagarna ska användas flexibelt och i syfte att motverka politiska omvälvningar, vare sig de sker på demokratisk väg eller genom uppror. De som försöker bilda en opinion mot den rådande nyfascistiska ideologin och dess vidhängande världsordning är föremål för säkerhetstjänsternas övervakning och kommer att drabbas av staternas repression i god tid innan opinionen blivit i kraft att demokratiskt påverka världsordningen. Demokratin är härmed, i praktiken, helt satt ur spel.

Det enda som ännu skiljer ”den fria världen” från klassiska totalitära fascistiska och kommunistiska stater är att medborgarna i västvärlden ännu tror på att de lever med demokratiska rättigheter och någon form av frihet. Media och politiker har inte fullt ut gjort klart för medborgarna vart ”den fria världen” hamnat tack vare det nya säkerhetstänkandet och vilka konsekvenserna blir. Konsekvenser som i allt större grad kommer att vara omöjliga att dölja i och med att repressionen i framtiden inte blir enstaka företeelser som drabbar muslimer utan kommer att omfatta alla som organiserar sig för att förändra världen. Det nya säkerhetstänkandet omfattar inte bara subversiva revolutionära sammanslutningar utan även demokratiskt sinnade grupper som inte har den för makten påbjudna ”medborgarandan”.
De vaga formuleringarna som används vid lagstiftning enligt det nya säkerhetstänkandet har inte bara avskaffat demokratin utan även rättsäkerheten. Samma förtyck, inklusive dess praktik i form av övervakning och repression, som ‘Forum för levande historia’ har till uppgift att propagera mot, har nu införts i den fria världen. Om detta må ni berätta!

Inspirationskälla, och rekommenderad läsning, har varit ”Lagslöst land – Terroristjakt och rättsäkerhet i Sverige” utgiven 2003 av Ordfront. Det är en samling med 10 texter, av lika många författare, sammanställda av Janne Flyghed och Magnus Hörnqvist. Baksidestexten berättar att ”Laglöst land handlar om ett samhälle – vårt eget – som omärkligt förändrats av händelserna den 11 september 2001.”