Magnus Berg, Burgsvik

h4. Miljöpolitik för att minska klassklyftorna

Miljöskatter på el, bensin och annat som för de flesta är livets nödtorft (reservation för bensin som de i tätorter i många fall klarar sig utan) är ren klasspolitik. *Det är de fattiga som ska _tvingas_ rädda värden genom att avstå*; Genom att sänka värmen hemma, inte besöka vänner med mera. *De välbärgade _får_ fortsätta förorsaka mänsklighetens undergång*; Men de får betala lite mer. Men det har de råd med. Detta visas om inte annat av att de välbärgade förbrukar betydligt mer bensin och övrig energi per person än de mindre bemedlade. Och på södra Gotland fylldes orten under sommaren med bilar modell större och med motorer av större cylindervolym än vad som den lågavlönade lokalbefolkningen har råd med. Bland de välbärgade tycks inte miljöskatterna förändra något i praktiken mer än att det kostar lite mer. Att då plädera för stenhård, rå och empatilös klasspolitik tycker jag är skamligt.

Ransonering är en bättre lösning. Då kan man sätta taket för Sverige och sedan fördela efter behov. Och i grunden har vi alla samma behov. Väljer någon att bo stort så får de anpassa sin inomhustemperatur efter sin energitilldelning, inte tvärt om. Men de som har behov av bilen för att åka till jobbet ska få en högre bensinranson för just detta.

h4. Ekonomi och arbetsmarknadspolitik för att minska klassklyftorna

Att produktiviteten lett till arbetslöshet – eftersom färre producerar lika mycket som fler gjorde tidigare – måste väl ända leda till någon form av fundering över den rådande ordningen. Att minska arbetstiden är en lösning. Men då måste lönerna bibehållas på nuvarande nivå. Företagens vinster har ju ökat pga den ökade pressen på löntagarna. Löntagarna har inte fått något för sina ökade ansträngningar. Därför är det dax att återställa profitkvoten till vad den var innan pressen på löntagarna accellererade. Den återställaren skulle kunna göras genom kortare arbetstid med bibehållen lön.
En annan tanke som är värd att reflektera över är en ny samhällsordning. *På något sätt måste den ökade produktiviteten komma andra till del än de som äger aktier i företagen.* (Märk väl att ett litet fåtal äger i stort sätt alla aktier. Det är dessa få som blivit rika på den ökade pressen på löntagarna. ”Vanligt folk” som äger aktier gör det i så liten omfattning att det är försummbart.) Därför måste ägandet diskuteras.

Våra politiker har arbetat hårt på att ta ifrån sig själva och OSS makten. *Den globala marknaden var och är ingen naturlag*; Ingen självklarhet. Men genom den har vi nu förlorat möjligheten att omfördela rikedom. Nu flyttar företag och kapital runt. De söker sig till det land där det är billigast. Därför är det omöjligt för ett land att ta ut höga skatter för att omfördela rikedommar. Detta är roten till det onda.

Sammhällsordningar som bygger på att
*- en liten klick äger och lever i överflöd*
*- några arbetar och lever något så när*
*- andra är arbetslösa och lever i armod*
måste ifrågasättas på allvar.

*Omfördelning eller ändrade ägarförhållanden är de enda lösningarna på orättvisorna som jag kan se. Var god välj!*