Magnus Berg, Burgsvik

Som liten, mellan tio och tolv år, var jag på mycket speedwaytävlingar med min far. Mest i Målilla och Västervik men även speedway-SM i Vetlanda 1976 blev besökt.
Jag minns speedway-miljön som metanoldoft och ljuv musik från de i depån varmkörande encylindriga fyrtaktsmotorerna. Men nu är allt annorlunda.
Nu tycks det som om arrangörerna tror att man åker på speedway i första hand för att höra musik på smärtsamt hög volym och inte önksar annat än att få se reklamfilm mellan heaten. Speedwayen har blivit bisak och den höga musiken huvudsak.

Numera tittar jag på speedway på TV. Detta beror på att jag bor långt ifrån någon speedwaybana. På TV är det fortfarande speedwayen som är huvudsaken även om den höga musiken kan höras i bakgrunden mellan heaten.

De senaste fyra åren har jag besökt speedwaytävlingar två gånger. Båda i Målilla.

För cirka fyra år sedan lyckades jag få med min mor på speedway. Det blev en stor besvikelse. Man kom inte så nära banan som jag önkade utan satt som bäst fem meter ifrån. Detta förmodar jag pga nya strängare säkerhetskrav. Jag kan acceptera det. Men jag kunde inte, och kan inte, acceptera att det ska spelas musik så jävla högt att man inte kan föra ett samtal med den man sitter bredvid. Detta oväsen gör det också helt omöjligt att höra musiken från depån, de encylindriga fyrtaktsmotorerna. Det vill därför inte infinna sig någon speedwaykänsla. Endast irritation för att det gör ont i öronen och för att man inte kan samtala utan tvingas sitta passivt tyst och höra på smärtsamt hög musik.

När jag för två veckor sedan var på speedway hade ännu ett nytt fenomen infunnit sig i speedway-arrangemanget. Mellan varannat heat – vid de tillfällen när banan sladdades – visades reklamfilm på en jätteskärm samtidigt som ljudet gick ut med smärtsam volym genom arenans högtalaranläggning. Är detta inte ett mycket märkligt initiativ. Människor är väldigt trötta på tv-reklam hemma. Att behöva stå ut med denna reklamform även när man gör sig omaket att ge sig iväg till en arena där man betalar för att se på speedway är inte acceptabelt.

Hur tänker arrangörerna? Tror de inte att publikens är intresserade av speedway? Tror de att musik på hög volym är mer locknade än möjligheten att samtala mellan heaten och lyssna på fyrtaktsmuller?
Är det så som arrangörerna tror så är speedwayen illa ute. Då finns det ju ingen genuin speedwaypublik.
Men tänk om det faktiskt finns ett stort och genuint intresse för speedway. Då kanske den höga musiken faktiskt avskräcker många av dessa speedwayfans från att åka och se speedway live. Har ni arrangörer tänkt på den möjligheten?

När jag ändå är inne på märkliga speedwayfenomen så måste jag ifrågasätta framförandet av nationalsången vid vanliga nationella seriematcher. Jag blir tillräckligt förbannade av att på tv se hur nationalism indoktrineras vid US-amerikanska motorevenemang som Nascar, Formel 1 och Moto GP. När jag går och ser nationell speedway vill inte jag känna press på mig att delta i denna form av indoktrinering genom att uppmanas stå upp och ta av mig min keps.
Om det är från USA som de svenska speedwayarrangörerna hämtat inspiration till nationalsångssjungandet så undrar jag: Ska ni arrangörer inte införa bön också? Bön för ”our soldiers who protect our country” som dom säger vid US-amerikanska arrangemang. Köp hela paketet för fan! Tänk inte själva!

Något som dock glädjer mig vid inhemska svenska speedwayarrangemang är att man slipper dessa urfåniga och kvinnoförnedrande ”grid girls” som man tvingas se förnedra sig vid GP-tävlingar. Men jag fattar bara inte hur svenska arrangörer av speedway-GP-tävlingar tillåter detta fåniga fenomen i Sverige. Det är rena stenåldern att låta tjejer med paraplyer snurra runt, skicka slängkyssar och vicka på häcken framför de startförberedande förarna. Sluta för fan med detta. Det är pinsamt.

—–

Andra bloggar som skriver intressant!

Andra bloggar om: Motorsport, Speedway, Sport

”Han [Fredrik Reinfeldt] säger det att man ska gå igenom skolan snabbt. Man ska klara av det fort. Fast då krävs det ju att man har en trygg uppväxt. Att man har det bra hemma och så. Det är inte alla barn som har det. Han känner inte till våran värld om man säger så. Han ser bara sitt.
Han och folk i hans omgivning, och det liv han lever, dom har det enklare dom ser inte våld. Dom ser inte dom problemen som vi lever i. Då blir det enkelt att säga: ‘Ja nu ska man fokusera på skolan bara.’ Fast det går inte alls när man lever i misär.”
Mer om denna reaktion, från en ung arbetslös som mötte Fredrik Reinfeldt på ett arbetslöshetsprogram i Eskilstuna, i slutet på denna bloggpost. Först moderaten som skrämdes så pass av partiets behandling av de sjuka att han valde att hoppa av från moderaterna.

Moderaternas kommunfullmäktigeledamot samt företrädare i socialnämnden i Norrtälje Lars Sjöblom lämnar moderaterna och skriver själv om orsaken på Aftonbladet Debatt.

”Jag är polis och har i dag en ryggmärgsskada efter flera olyckor i tjänsten. Det har gett mig en insyn i vardagen för dem som Välfärdssverige ska värna. Och det var den insynen som gjorde att jag begrep att de Nya Moderaterna i verkligheten inte är det parti för alla som de utger sig för att vara. Människor som drabbats av partiets politik bemöts med arrogans och kyla. Jag har haft svårt att se dem som röstat på mig i ögonen.”

”Jag brukar säga att Moderaterna är ett parti som har en bra känsla för näringsliv och pengar men som saknar social kompetens. Även om det låter annorlunda på valaffischer och annonser så finns det ingenting hos Moderaterna som gör att man ser människor och deras problem.”

”För egen del har jag blivit bra behandlad av Försäkringskassan hittills, men jag ser med förskräckelse hur folk som är sjuka trycks ner av de nya hårdare reglerna som införts.”

”När Moderaternas politik i riket leder till att allt fler tvingas till att söka socialbidrag, och när moderat politik på lokal nivå handlar om att till varje pris hålla nere kostnaderna så är det inte fuskarna man kommer åt utan handikappade, sjuka och arbetslösa som hela sitt liv velat göra rätt för sig.”

”Det är en stor skillnad på Moderaterna när de talar till folk och när de genomför sin politik. Lokalt som centralt så är det en mycket liten klick som styr och som bestämmer vad som får sägas. När jag påtalat skillnaden mellan partiets budskap och dess politik bemöts jag med att jag inte har ”de rätta karaktärsegenskaperna” för att vara moderat. Och om de rätta karaktärsegenskaperna för att vara moderat ska vara att ljuga skäppan full för väljarna så har de väl rätt.”

Som sjukskriven förstår jag att Lars Sjöblom blir orolig över moderaternas jakt på de sjuka. Lars Sjöblom kan också, vilket han skriver, sakna de rätta karaktärsegenskaperna för att företräda moderaterna. Han kan trots att han hittills varit moderat och företrätt dem vara utrustad med både empati och samvete, och därmed var fullt kapabel att tänka även på andra än sig själv.

En som uppenbarligen saknar både empati och samvete är moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt. I ett radioreportage inför valet besöker Reinfeldt ett arbetslöshetsprojekt för ungdomar i Eskilstuna. Han inleder med att han vill höra ungdomarnas egna upplevelser av sin situation. Men när de berättar börjar Reinfeldt andas tungt och sucka hörbart.
Att Mimmi, som växte upp med knarkande föräldrar, berättar att hon vare sig fullföljde grundskolan eller gymnasiet men fick en ny livschans på komvux var inget som Reinfeldt alls tog till sig. Även Mimmis berättelse besvarades med en djup suck.
Reinfeldt tycks inte inse några som helst problem för de barn och ungdomar som växer upp i missbruksfamiljer. När reportern, efter mötet med de arbeslösa, frågar hur Reinfeldt ska få bukt på problemen i skolan så löses de enligt Reinfeldt med ökade krav i skolan. Han har ingen förståelse för att studiemotivation och möjligheter att studera kan vara en bristvara om man lever i en psykiskt trasig familj där det är missbruk, bråk och skrik.
De som träffade Reinfeldt berättar att de tycker han gjorde ett kallt och ointresserat intryck. Här är två röster:

”Han ställde frågor men det verkar inte riktigt som han brydde sig.”

”Han säger det att man ska gå igenom skolan snabbt. Man ska klara av det fort. Fast då krävs det ju att man har en trygg uppväxt. Att man har det bra hemma och så. Det är inte alla barn som har det. Han känner inte till våran värld om man säger så. Han ser bara sitt.
Han och folk i hans omgivning och det liv han lever dom har det enklare dom ser inte våld. Dom ser inte dom problemen som vi lever i. Då blir det enkelt att säga: ‘Ja nu ska man fokusera på skolan bara.’ Fast det går inte allas när man lever i misär.”

Att Fredrik Reinfeldt hyser förakt för stora delar av den svenska befolkningen framgår klart och tydligt av den bok – ”Det sovande folket” – han skrev innan han blev statsminister. Nu kan man läsa hela ”Det sovande folket” på nätet.

—–

Andra bloggar som skriver intressant!

Andra bloggar om: Alliansen, Demokrati, Empati, Etik, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Politik, Politiker, Val 2010

Peter Wolodarski skrev igår en ledare i Dagens Nyheter om Vänsterpartiet och USA:s utrikespolitik utan att ha minsta kunskap i ämnet. Troligen läser han bara den propagandatidskrift, DN,  han själv är anställd av. Därav hans okunnighet om USA:s utrikespolitik. För att råda bot på denna okunskap skickade jag honom idag ett mejl med tips om på ett par informationskällor. Mejlet är i sin helhet enligt följande:

Hej!

Det är du som är historiskt okunnig. Har du t ex läst BBC:s artikel från 1997 som handlar om att USA bjöd in en gäng företrädare för talibanerna till Texas för att diskutera en gas-pipeline genom Afghanistan? Om inte läs den här: Länk

Det är alltså inte talibanerna USA vill åt. Så då måste det vara något annat.

Svaret kan man få om man begrundar begreppet skurkstater. Det finns massor med brutala diktatorer och regimer som har USA:s välsignelse. Utmärkande för dessa är att de för en spottstyver upplåtit sitt lands naturtillgångar till USA:s privatföretag. De diktatorer och regimer som av USA benämns skurkstater behöver inte vara mer brutala än de som USA välsignar MEN de upplåter inte sina natrutillgångar till USA:s privatföretag. DET ÄR DEN ENDA SKILLNADEN.

Den skillnaden är även skiljelinjen för hur din tidning och svensk mainstreammedia i gemen skiljer mellan onda och goda. Därför rekommenderar jag dig att rikta ditt intresse mot böcker och utländsk media – gärna etablerade media i Storbritannien och USA – för att få din historielöshet utraderad till förmån för upplysthet.

Mer om USA:s historia i Afghanistan kan du läsa på Nieman Foundation for Journalism at Harvard University:s hemsida. En artikel med rubriken ‘The real story behind Time’s Afghan woman cover: American complicity’ ger en fin lektion om USA:s aktiviteter i Afghanistan. Läs den här: Länk

Efter denna historielektion hoppas jag slippa läsa massa okunnigt dravel skapat av dig.

mvh
Magnus berg

Tyvärr glömde jag att tipsa Peter Wolodarski om boken ‘Oheliga krig’ med underrubriken ‘Afghanistan, USA och den internationella terrorismen’. Den är skriven av den US-amerikanske mellanösternkorrespondenten John K Cooley och är på 429 sidor fyllda med fakta om USA:s agerande i mellanöstern med tonvikt på Afghanistan. Hittar du inte boken, som utgavs 2002 och i pocket 2003, i handeln så finns den på Bokbörsen. Läs, lär och inse att Peter Wolodarski har noll koll.

Andra bloggar om: Afghanistan, Böcker, Journalistik, Krig, Media, Nyhetsvärdering, Politik, Propaganda, Usa, Utrikesnyheter