Magnus Berg, Burgsvik

Man förstår varför Sverigedemokraterna solidariserar sig med aphartheidstaten Israel. Både Sverigedemokraterna och Israel förespråkar rasism och åtskillnad mellan raser och kulturer.

Av någon anledning så kan man läsa väldigt mycket kritik i mainstream-media mot Sverigedemokraternas rasism men ingen kritik mot Israels aphartheid.
Det är också märkligt att de som är emot Sverigedemokraterna samtidigt kan vara väldigt positiva till Israel. Inför Israels stenhårda apartheid tiger de, men de reagerar högljutt om någon förespråkar att Sverige skulle prioritera och privilegiera svenskar och svensk kultur.
Uppenbarligen är dessa dubbelmoralister rasister. De ser tydligen stor skillnad på vem som är förövare och offer. Judar ges en särställning. Judar får förespråka apartheid samt förtrycka, mörda och fördriva andra folk.

Israels aphartheid har Nelson Mandela, som själv upplevt apartheid inpå bara skinnet, beskrivit som att:

”Israel har berövat miljoner palestinier deras frihet och egendom. Israel har bevarat ett system av grov rasdiskriminering och ojämlikhet. Israel har systematiskt fängslat och torterat tusentals palestinier, i strid mot internationell rätt. Israel har i synnerhet fört ett krig mot civilbefolkningen, framför allt barn.”

Eftersom mainstream-media tiger som muren om Israels aphartheid tänker jag här ge några exempel. Min källa är Gunnar Olofssons debattartikel i Fria Tidningen.

• Giftermål är förbjudna över rasgränserna.
• Arabiska bostadsområden har sämre social service, sämre vatten- och avloppssystem och sämre kommunikationer än judiska områden.
• Skolorna är segregerade, med bättre utbildning för judiska barn, och många högre offentliga tjänster kräver fullgjord militärtjänstgöring – något som palestinierna är utestängda från.
• Den Judiska nationalfonden, som förvaltar all statlig mark, hyr endast ut till judar.
• På den ockuperade Västbanken regerar israeliska militärstyrkor som en renodlad militärdiktatur, med undantagslagar och ständiga razzior in i palestinska samhällen, arrestering av oppositionella och fängslande och tortyr av stenkastande palestinska barn.
• I israeliska fängelser finns minst 8000 politiska fångar, varav några israeliska soldater som vägrat deltaga i ockupationsvåldet, och omkring 900 personer sitter i ”administrativt förvar” utan rättegång eller dom. Minst 300 av de fängslade är barn.
• Palestinska hem rivs för att ge plats åt nya bostadsområden bara för judar. I dag bor över 200 000 illegala ockupanter i och kring östra palestinska Jerusalem. Ytterligare minst 200 000 judiska bosättare bor i ett antal ständigt växande bosättningar spridda över Västbanken.
• Bosättningarna knyts ihop med speciella vägar, bara för bosättare, och palestinierna kontrolleras med hjälp av militära checkpoints, stängsel och avspärrningar.
• Över Västbanken ringlar sig en apartheidmur – dubbelt så hög och tre gånger så lång som Berlinmuren – som delar de palestinska samhällena, skiljer bönder från deras jordar och barn från deras skolor, och som effektivt hindrar och förstör varje form av normalt liv för palestinierna.
• Medan Israel uppmuntrar invandring av judar från till exempel länder i forna Östeuropa – judar som sedan ofta hamnar som nya ockupanter på Västbanken – förhindras alla palestinska flyktingar som sedan generationer bor i läger i Libanon, Syrien och Jordanien att återvända hem.

Gunnar Olofsson ger också ett konkret förslag till vad var och en kan göra för att försöka få slut på Israels aphartheidpolitik. Han skriver:

Framför allt handlar det om att med hjälp av bojkott, desinvesteringar och sanktioner (BDS) förmå den israeliska regimen att – som i fallet Sydafrika – överge sin apartheidpolitik, avsluta ockupationen och införa demokrati för alla sina medborgare. Detta kan göras genom att vi allihop avstår från att köpa israeliska varor – som Jaffaapelsiner, Sharonfrukter och grönsaker och produkter från Hälsans kök – och tittar noga på varornas ursprungsmärkning där siffrorna 729 i början på streckkoden anger att varan är tillverkad i Israel. Vi dumpar produkter som Sodastream, som tillverkas på ockuperat område, uppmanar Hennes & Mauritz att sluta utveckla sin verksamhet i Israel och kräver att Ikea skall överge sin förkastliga politik att leverera varor till illegala bosättningar på Västbanken men inte till palestinska byar i samma område.

Vi kräver att Coop följer sina medlemmars vilja och slutar upp att saluföra israeliska produkter. Vi kräver ansvar av Ica och Lidl. Vi kräver av våra politiker att de ska agera mot den israeliska politiken, bryta blockaden av Gaza och utesluta Israel ur handelsorganisationen OECD så länge som man inte följer medlemsreglerna om demokrati och mänskliga rättigheter. Vi kräver av Fotbollförbundet att man skärper sig och inte spelar fotboll mot israeliska lag, och att Israel stängs av från Eurovisionsschlagerfestivalen. Vi kräver att Sverige, och EU, följer de sydamerikanska staternas exempel och erkänner en palestinsk stat inom 1967 års gränser.

—–

Andra bloggar som skriver intressant!

Andra bloggar om: Apartheid, Dubbelmoral, Israel, Israellobbyn, Journalistik, Media, Palestina, Politik, Rasism, Sionism