Peter Wolodarski skrev igår en ledare i Dagens Nyheter om Vänsterpartiet och USA:s utrikespolitik utan att ha minsta kunskap i ämnet. Troligen läser han bara den propagandatidskrift, DN,  han själv är anställd av. Därav hans okunnighet om USA:s utrikespolitik. För att råda bot på denna okunskap skickade jag honom idag ett mejl med tips om på ett par informationskällor. Mejlet är i sin helhet enligt följande:

Hej!

Det är du som är historiskt okunnig. Har du t ex läst BBC:s artikel från 1997 som handlar om att USA bjöd in en gäng företrädare för talibanerna till Texas för att diskutera en gas-pipeline genom Afghanistan? Om inte läs den här: Länk

Det är alltså inte talibanerna USA vill åt. Så då måste det vara något annat.

Svaret kan man få om man begrundar begreppet skurkstater. Det finns massor med brutala diktatorer och regimer som har USA:s välsignelse. Utmärkande för dessa är att de för en spottstyver upplåtit sitt lands naturtillgångar till USA:s privatföretag. De diktatorer och regimer som av USA benämns skurkstater behöver inte vara mer brutala än de som USA välsignar MEN de upplåter inte sina natrutillgångar till USA:s privatföretag. DET ÄR DEN ENDA SKILLNADEN.

Den skillnaden är även skiljelinjen för hur din tidning och svensk mainstreammedia i gemen skiljer mellan onda och goda. Därför rekommenderar jag dig att rikta ditt intresse mot böcker och utländsk media – gärna etablerade media i Storbritannien och USA – för att få din historielöshet utraderad till förmån för upplysthet.

Mer om USA:s historia i Afghanistan kan du läsa på Nieman Foundation for Journalism at Harvard University:s hemsida. En artikel med rubriken ‘The real story behind Time’s Afghan woman cover: American complicity’ ger en fin lektion om USA:s aktiviteter i Afghanistan. Läs den här: Länk

Efter denna historielektion hoppas jag slippa läsa massa okunnigt dravel skapat av dig.

mvh
Magnus berg

Tyvärr glömde jag att tipsa Peter Wolodarski om boken ‘Oheliga krig’ med underrubriken ‘Afghanistan, USA och den internationella terrorismen’. Den är skriven av den US-amerikanske mellanösternkorrespondenten John K Cooley och är på 429 sidor fyllda med fakta om USA:s agerande i mellanöstern med tonvikt på Afghanistan. Hittar du inte boken, som utgavs 2002 och i pocket 2003, i handeln så finns den på Bokbörsen. Läs, lär och inse att Peter Wolodarski har noll koll.

Andra bloggar om: Afghanistan | Böcker | Journalistik | Krig | Media | Nyhetsvärdering | Politik | Propaganda | Usa | Utrikesnyheter |

Mycket svidande kritik har framförts mot den rapport som fastslagit ”våldsbejakande extremism och radikalisering” i stadsdelen Rosengård i Malmö. Att rapporten fått ett så alarmistiskt tonläge är inte förvånade med tanke på att det är den berömde terrorist-alarmisten Magnus Ranstorp som gjort rapporten på uppdrag av Försvarshögskolan.
Att militären har intresse av att förstärka hotbilden är utom all tvekan. Och Magnus Ranstorp har ju gjort sig ett namn på att hitta terrorister i varenda buske.

Jag har läst boken ”Lagslöst land” från 2003 där Janne Flyghed och Magnus Hörnqvist, professor respektive doktorand vid kriminologiska instutitionen vid Stockholms universitet, samlat ett antal essayer om teroristlagstiftningen. Just Janne Flygheds eget bidrag tar upp alarmismen från polis och militär och pekar också ut Ranstorps insats.

”Förvånansvärt ofta återkommer samma personer som nyss hade helt fel.”
[...]
”En flitigt anlitad person med expertstatus är Magnus Ranstorp vis S:t Andrews-universitetet i Skottland. Han har vid ett flertal medieframträdanden presenterats som ”en av världens ledande terroristexperter”. Men vad är det han säger egentligen? Eller rättare sagt, vilken grund har han för sina påståenden? Och varför pressas han inte hårdare av journalisterna på varifrån han får sina uppgifter, vilka källorna är – om det nu finns sådana?”

Flyghed har också, 1997, gått igenom de hotbilder som presenteras i fyra hotbildsframställningar av svensk polis.

”Resultatet måste betraktas som nedslående. Mestadels baseras dessa påståenden på generella antaganden och svepande forumleringar.”

När det gäller det militära risktänknadet beskriver Flyghed det enligt följande.

”Det klassiska militära risktänkandet kan med viss rätt karaktäriseras med ordet alarmism. Grunden till detta är att militären har ett yrkesansvar för statens säkerhet. Enligt Samuel Huntington får det flera betydande konsekvenser för militären.
1. De ser den egna staten som basenehet i all politisk organisation.
2. De trycker starkt på att staten lever under konstant militärt hot och risk för krig.
3. De betonar att dessa hot är stora och omedelbara, samt
4. De framhåller vikten av att starka, mångsidiga och operationsdugliga militära styrkor upprätthålls.”

Och inom både polis och militär samlas höger-sympatisörer och höger-extremister. Eller som Leif GW Persson uttryckte det om polisen (ungerfär så här) 80 procent sympatiserar med moderaterna eller har sina sympatier ännu längre till höger. Och då blir det ju intressant vad som ligger i det magiska begreppet ”rikets säkerhet”. Flyghed skriver så här.

”Rikets säkerhet” är ett inte helt okomplicerat begrepp. I en proposition om säkerhetsskydd konstateras att ”någon legaldefinition av begreppet rikets säkerhet finns visserligen inte, men rikets säkerhet kan sägas avse såväl den yttre säkerheten för det nationella oberoendet som den inre säkerheten för det demokratiska statsskicket”. Även uttrycket ”allmän ordning och säkerhet” är diffust. I båda fallen rör det sig om starkt politiska begrepp vars innehåll kan vara högst varierande. Begreppens bristfälliga stringens gör att det är inte helt enkelt att se vilka fenomen de syftar på. Detta leder lätt till stora variationer i vad som från tid till annan inkluderas i begreppen. I vissa situationer är detta en önskvärd effekt. Luddigheten ger utrymme för utomrättsliga hänsynstaganden. Så var till exempel fallet med begreppen ”rikets säkerhet” och ”spioneri” i Sverige under andra världskriget. Detsamma har påpekats beträffande terrorismbegreppet i samband med det rättsliga efterspelet till den 11 september.”

Och det fina i kråksången – sett från makthavarnas sida är att:
Moral och etik är i det nya samhället inte längre en fråga om vår förmåga att använda våra egna erfarenheter; i stället för den moraliska processen kommer regelföljandet. Och reglerna – lagarna – stiftas av makten för makten, vilket innebär att förtycket mot massan blir legaliserat och allt motstånd mot detta förtryck blir olagligt och terroriststämplat. Makten går uppåt, den demokratiska kontrollen försvinner och moralen blir en expertfråga.

Läs också om hur forskare vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) fick Dagens Eko att avstå från att rapportera om när USA begick krigsförbrytelser – genom att använda fosforbomber – mot befolkningen i staden Faluja i Irak.

Andra bloggar om: Böcker | Försvaret | Janne Flyghed | Myndighetsmissbruk | Övervakning | Politik | Rättsäkerhet | Rättsstaten | Säkerhetspolitik | Terrorism |

För att hindra kritiska röster och sociala rörelser använder USA och klientstaterna utrensningar av oliktänkande, precis som Nazityskland fängslade och avlivade fackföreningsrepresentanter, socialister och kommunister. För USA och klientstaterna är det därför viktigt att veta vilka medborgare man har emot sig och vilka som är för. Man förstår att genom att hålla koll på människors telefon- och internetkommunikation kan man i förebyggande syfte sammanställa listor över de som måste interneras, eller värre, i händelse av att USA önskar införa sin korporativistiska ekonomisk politik i något land.

När USA gav makten över Indonesien till Soharto 1965 hade CIA en dödslista med 5000 vänsteranhängare som de ville ha dödade. Sohartos militär kryssade av det ena namnet efter det andra och återrapporterade sitt arbete till CIA som var nöjda. Indonesien leddes fram till CIA:s statskupp av en folkvald president vid namn Sukarno som var sin tids Hugo Chaves. Nu är det Chaves som USA och media runt om i värden vill se avsatt för att storföretag ska kunna återta de oljekällor som Chaves nationaliserade. Chavez ”anti-amerikanska” syfte var att inkomsterna från Venezuelas naturtillgångar skulle gagna hela nationen och inte enbart ett litet antal utlandsägda storföretag.
Samma utrensningar som i Indonesien har förekommit i alla andra länder där USA tillsatt marionettregimer för att kunna införa den för amerikanska storföretag så lukrativa korporativistiska politiken. Brasilien, Argentina och Chile bland andra. Man kan se dagens till synes urskiljningslösa fängslande av muslimer som en utrensningsaktion. Det som de tillfångatagna muslimerna har gemensamt, om något, är att de inte accepterar USA:s överhöghet över deras länder eller den politik som USA vill påtvinga dem. USA och media kallar dem terrorister precis som politiska motståndare blev kallade terrorister i Brasilien, Argentina, Chile och Indonesien.

Den tortyr som, då liksom nu, används mot meningsmotståndarna avser att personlighetsförändra dem. Avsikten är att ta ur dem socialismen och den känsla för det gemensamma som präglar motståndarna till den nyfascistiska ekonomiska politiken. Tortyroffren ska bli individualister som bara tänker på sig själva. Den tortyr som används för detta utvecklades under 1950-talet av psykologen Ewan Cameron som var finansierad av CIA. Cameron utförde sina försök på helt oskyldiga mentalpatienter som hamnade på hans klinik med lindriga psykiska åkommor men lämnade den med grava psykiska störningar. Samma sker med de muslimer som sitter fängslade i USA:s tortyrfängelser runt om i världen. Många har nu blivit mentalt skadade och retarderat till något som liknar barndom. Fängelserna börjar därmed likna dårhus.

Som en följd av nazistiska utrensningar antog FN:s generalförsamling den 11 december 1946 enhälligt en resolution som förbjöd folkmordshandlingar, det vill säga gärningar genom vilka ”rasmässigt bestämda, religiösa, politiska och andra grupper förintas helt eller delvis”. Inkluderingen av politiska grupper ströks två år senare efter krav från Stalin. Därför lever nu vi som är öppet motståndare till USA:s nyfascistiska ideologi under hot.
Under andra världskriget internerade Sverige kommunister och kommunistsympatisörer i läger så de var samlade vid eventuell tysk ockupation. Jag tror inte att Sverige och dess säkerhetstjänster är mer intresserade av att skydda antifascister nu än då. De uppgifter som insamlas vid telefon- och internetavlyssning i Sverige kommer säkerligen väl till pass som bytesmedel säkerhetstjänster emellan och kanske har man redan en file hos CIA…

Läs mer:

• Ewen Cameron och utvecklingen av CIA:s tortyrmetoder (Besök Brittiska tidningen The Guardian)
• Fördjupning i de ämnen som Chockdoktrinen av Naomi Klein tar upp. (Besök Brittiska tidningen The Guardian)
• och förstås boken Chockdoktrinen av Naomi Klein.

Andra bloggar om: Böcker | Fascism | Folkmord | Litteratur | Mänskliga Rättigheter | Naomi Klein | Nyliberalism | Politik | Terror | Tortyr | Usa |

Farfar och Syret
(en berättelse specialskriven för att passa Johans speciella smak)

Farfar låg på rygg på utdragssoffan. På hans mage satt Syret och arbetade febrilt med att dra Farfars förhud upp och ner.
–Nä du Syret nu får du komma och sätta dig på Farfars ansikte så jag får smaka på dig.
Syret hasade sig baklänges över Farfars bröst och upp över ansiktet tills Farfar kunde sluta läpparna runt Syrets pung.
–Nu sitter du bra, sa Farfar genom mungipan. Men vad du smakar kiss. Har inte mamma tvättat dig på länge.
–Men det gör ju du nu Farfar.
–Ja det gör jag, sa Farfar och slickade intensivt med tungan runt Syrets testiklar.
Medan Farfar tvättade Syrets pung fortsatte Syret sin bearbetning av Farfars förhud så att Farfar började spotta. Han spottade så Syrets hår och ansikte blev kletiga av sperma.
–Nu får du lyfta på stjärten och bajsa, manade Farfar.
Syret reste sig på knä och Farfar rättade in sig under honom så att Farfars mun befann sig under Syrets avföringshål.
–Bajsa nu Syret, sa Farfar med darr på stämman.
När Syrets anus öppnade sig öppnade Farfar munnen och lät Syrets lösa avföring rinna ner i halsen. En del rann förstås utanför med det fångade Farfar upp med sin långa tunga och svalde ner med god aptit. När Syret var klar slickade Farfar honom ren och lyfte ner honom på golvet.
–Nä du Syret nu behöver Farfar en sil.
Farfar gick in i kammaren och plockade fram sina verktyg och en filmburk fylld med pulver. Han spolade upp lite vatten i en såssked och duttade i en rejäl dos pulver.
–Syret, du kan väl hämta Farfars tändare och värma under skeden.
Syret värmde tills det började koka. Då tog Farfar och slängde i en liten bumullstuss som han silade vätskan igenom medan han drog upp sprutans kolv och lät vätskan fylla sprutan.
–Fan Syret det blev så många meter så det räcker till dig också. Ska du ha lite?
–Klart jag ska, svarade Syret och kavlade upp tröjan över sin lilla arm.
Farfar stasade så Syrets blodådror svällde. Så stack Farfar in kanylen i Syrets armveck och tryckte in kolven ett par centimeter. Syret himlade med ögonen, föll baklänges på utdragssoffan och blev liggande. Medan Syret låg utslagen drog Farfar i sig en rejäl rökare och lade sig tillrätta jämte Syret. Så låg de sedan medan eftermiddagen övergick i kväll.

Andra bloggar om: Böcker | Kultur | Litteratur |