Magnus Berg, Burgsvik

Igår hittade jag en fin instruktion på italienska som berättade hur man installerar och kör bildbehandlingsprogrammet Gimp:s uttestningsversion 2.7 på Debian. Det fungerade så enkelt och bra att jag tänkte tipsa om hur man gör. Och eftersom Ubuntu är en klon av Debian, och är populärt bland Linuxnoviser, så vill jag berätta att det fungerar exakt på samma sätt på Ubuntu.
Den här manualen är avsedd att kunna användas även av de som inte vet ett jota om terminaler och hur man kompilerar program. Men det kan krävas lite vilja till att lära sig.

Visserligen är Gimp 2.7 ännu inte riktigt så polerad som en skarp version, men den är fullt användbar. Och sedan jag första gången fick testa på den stora Gimpnyheten, ”single window mode”, så vill jag inte använda Gimp 2.6 något mer. Nu är hela gränssnittet sammanhållet och bilderna blir till flikar.
I sängen, innan jag somnade, funderad jag lite på det där: Hur ska man kunna jämföra två versioner av samma grundbild. Man kan ju inte lägga dem bredvid varandra. Men bildväxlingen går så snabbt, när man klickar på flikarna, att man hinner se skillnaden även om det bara skiljer små nyanser. Så det är inga problem. Sedan kan man, motvilligt, välja att lämna ”single window mode” och köra Gimp precis som tidigare, med flera fönster.

Så här gör du för att provköra Gimp 2.7.

(Tänk på att de kommandon som följer ibland radbyts här på webbsidan. Det är dubbelt radavstånd mellan olika kommandon. Så se till att skriva hela kommandot på samma rad i terminalen.)

Öppna en terminal.

Gå till en lämplig mapp – använd kommandot cd – där du vill lägga de filer som kommer att behövas för installationen.

Logga in som root d.v.s. med administrationsbehörighet. Detta görs genom att skriva su, trycka på enter/retur, skriva rootlösenordet, och trycka på enter/retur.
Ni som kör Ubuntu, och är skitskraja för att köra som root, kan ju hålla på och krångla med att lägga till sudo framför alla kommandon som kräver rootbehörighet.

Börja med att installera de program som behövs för att bygga Gimp.
Kör följande i terminalen:

aptitude install git-core libtool autoconf automake intltool

Kör sedan:

aptitude build-dep gimp

Nu kan det vara mycket lämpligt att sluta köra terminalen som root. Skriv exit och tryck enter/retur.

Kör nu följade kommandon i tur och ordning. Dessa resulterar i att Gimp 2.7 kommer att installeras i den av Debian oanvända mappen /opt så att det inte blir något krångel med Gimp 2.6, som jag förutsätter att du har installerad, som ligger bland alla andra applikationer i mappen /usr.

export PATH=$PATH:/opt/gimp-2.7/bin

export PKG_CONFIG_PATH=/opt/gimp-2.7/lib/pkgconfig

export LD_LIBRARY_PATH=/opt/gimp-2.7/lib

Sedan är det dax för lite programinstallationer. En uppvärmning inför det som komma skall. Du ska nu hämta hem koden till Babl och Gegl och bygga program av dessa som du sedan installerar i mappen /opt/gimp-2.7. Kör följande kommandon i tur och ordning.

git clone --depth 1 git://git.gnome.org/babl

cd babl

./autogen.sh --prefix=/opt/gimp-2.7

make -j4

Nu är det dax att åter bli root. Det måste man vara för att kunna installera program. För att bli root, gör som jag skrev ovan. Och kör:

make install -j4

Logga ut som root med exit.

Gör nu precis som nyss, men med följande kommandon. Glöm inte att bli root inför sista momentet.

git clone --depth 1 git://git.gnome.org/gegl

cd gegl

./autogen.sh --prefix=/opt/gimp-2.7 --disable-gtk-doc

make -j4

Och så:

make install -j4

Logga ut som root.

Nu är det äntligen dax för Gimp. Gör precis som med Babl och Gegl.

git clone --depth 1 git://git.gnome.org/gimp

cd gimp

./autogen.sh --prefix=/opt/gimp-2.7 --disable-gtk-doc

make -j4

Och så:

make install -j4

Nu kan du köra Gimp 2.7 genom att skriva in /opt/gimp-2.7/bin/gimp-2.7 i terminalen eller ännu hellre i någon programstartsdialogfönster.

Använder du dig, som jag, av Ufraw för att kunna bearbeta raw-filer så måste du installera en separat version av Ufraw på samma plats som Gimp 2.7. Nu skiter jag i att vara så detaljerad men i korthet gör du så här. Och nu bygger vi inte ifrån den källkod som Debian eller Ubuntu tillhandahåller utan hämta koden direkt från Ufraws hemsida.

Hämta hem ufraw-0.16.tar.gz Skulle länken inte fungera så gå till Ufraws nedladdningssida och hämta en eventuellt ny version. Packa upp den komprimerade filen.
Så var det dax att göra ungefär som tidigare förutom hämtningen, vilket redan är gjort.

Kör följande utan rootbehörighet.

cd ufraw-0.16

./configure --prefix=/opt/gimp-2.7

make -j4

Och som root:

make install -j4

Nu kan du starta Ufraw med /opt/gimp-2.7/bin/ufraw
Öppnar du en raw-fil med Gimp 2.7 kommer Ufraws Gimpplugin automatiskt att starta.

När du sedan Gimp 2.7 kommer som skarp version i det ordinarie programutbudet, då med versionsnummer 2.8, är det bara att kasta mappen gimp-2.7 som finns i /opt.

Gillar du mitt XFCE 4-tema, som syns på skärmdumpen, så kan du hämta det och läsa mer här.

Man kan säga att jag idag följer upp de bilder jag tog för snart två år sedan när jag gick på strövtåg runt Smältevik. Idag blev det dock ingen rundvandring runt viken utan en promenad på vikens norra sida.

För tekniskt intresserade fotografer vill jag berätta att jag lämnat min kassa Nikon D80 med 18-135/3,5-5,6 hemma på Gotland och enbart tagit med mig min gamla imponerande duktiga Canon PowerShot A85. Canon PowerShot A85 är duktigare på alla sätt. Den exponerar bättre, vitbalanserar bättre, har ett fantastisk skärpedjup, väger mindre och ger lika skarpa bilder upp till A4 som Nikon D80 med 18-135/3,5-5,6. Enda nackdelen är att den brusar som fan vid högre iso. Men högre iso än 100 använder jag sällan. Dessutom kostade Canon PowerShot A85 bara 2 500 medan Nikompaketet gick på fem gånger mer d v s 12 500. Ni ska veta att jag är besviken. Men nu längtar jag efter en Canon G11. Jag tror den är super. Den är i aluminium… mmmums.

Strax utanför den lilla orten Flivik, i norra Oskarshamns kommun, bryts sten i ett gigantiskt stenbrott. Numera är två företag inblandade i verksamheten. Emmaboda Granit bryter granitblock och Nybrogrus tar hand om all skrotsten, som tidigare slängdes ut i stora tippar i täktområdet.

Från stenbrottet går ett nästan två kilometer långt transportband som bär ner och bär ombord makadam, av olika kaliber, på väntande fartyg. Bandet har en kapacitet på cirka 800 ton per timme. Gummimattan som materialet transporteras på är nästan fyra kilometer lång eftersom den löper i bägge riktningar.

Trots att företagen hävdar att transportbandet är ljudlöst har delar av de fast- och fritids-boende i Flivik bildat en förening som vill stoppa stenbrytningsverksamheten, som pågått i över 100 år.

Jag vet inte om det bullrar, och i så fall hur mycket, eftersom verksamheten inte varit igång vid de tillfällen jag besökt Flivik. Jag har därför ingen åsikt om stenbrytningen i nämnvärd grad stör de boende i Flivik.

Bilderna tog jag för att jag inspirerades av miljön. – Sår i naturen, stora maskiner, makadam och kantiga stenblock i kontrast till den vackra omgivningen. – Orsaken till att jag publicerar bilderna är att jag tycker de blev väldigt bra och väldigt bra beskriver vad som försegår och vad som produceras i stenbrottet.

Året börjar i grått här i Oskarshamn. Lite snö täckte marken när jag vaknade. När vi åkt ut med bilen för att promenera i naturen kring Dragskär började det regna. Fast även ett sådant väder kan ge en skön känsla om man är rätt klädd.

Idag tvingades jag ha lågskor i snöslasket eftersom mina Lundhagskängor á 2700 kronor inte var tillverkade i en kvalitet som skulle hålla för 2 hela säsonger. Cellgummit sprack vid hälen, några millimeter under läderskaftet, i förrgår.
Detta var mitt fjärde par Lundhagskängor och kvalitetsförsämringen är tydligt märkbar jämfört med tidigare modeller. Ska de tillverkas på detta sätt och kosta nästan 3000 kronor så är det slut med Lundhags för mig.
Jag återkommer i den frågan efter att ha kontaktat Lundhags när jag kommer hem och kan banda samtalet. Det ska bli intressant att höra om deras materialval i innerskon och varför inte cellgummit av den högsta av deras tre kvaliter inte höll ens två vintersäsonger. Som långvarigt fan känner jag mig därför grundlurad av Lundhags.

Innerskon, innanför cellgummit i själva foten, är gjord av något som liknar papp. Tidigare var det tunnt skinn i innerskon.
Fibrer av denna ”moderna” innersko skavs av medans man går, både i sidor och i häl. För det är ju helt ofrånkommligt att foten rör sig lite i en sådan här känga. Eftersom man vanligtvis använder grova raggsockor i skodon av den här typen blir det också relativt kraftig friktion. Hade därför inte cellgummit spruckigt i min känga så hade kängorna ändå slitits ut från insidan vintersäsong tre eller fyra.
Tänk på detta om du, liksom jag, tänkt gå i dina kängor dagligen. Du ska inte tro att du har köpt skor för flera säsonger bara för att du betalat 3000 kronor.

Nu har jag släppt loss rejält i mörkrummet, tycker jag . Ett mörkrum baserat på en Macintosh G4 350 MHz med Debian/GNU-Linux Unstable och bildbehandlingsprogrammet Gimp. Det är segt som sirat att jobba i detta underdimensionerade mörkrum. Dessutom tror jag det är fel på någon minnesmodul och hårddisken är bara en 5400 rpm. Ska bli skönt att köpa ny dator till mig själv så mor får en betydligt snabbare burk som jag kan använda när jag är i Oskarshamn.

Dagens två första bilder från Oskarshamn är tagna vid Stångehamnsudd och den tredje vid Gunnarsö camping.

Titeln är en parafras på den enda bok av Sune Johnsson som jag har. Boken heter ‘Dagar vid havet’ och är nog den bästa jag tycker Sune Johnsson har gjort. Jag är inget fan av Sune Johnsson men tycker att han i ‘Dagar vid havet’ lyckats fånga vinterstämmningen vid den karja granitkusten längs Bottenviken.