Radioprogrammet Publicerat brukar alltid avslutas med senaste nytt om Dawit Isaak. Publicerat har till och med en Dawit Isaak-sida på nätet. Däremot har aldrig Publicerat berättat sanningen om Dawit Isaak eller på något sätt tagit upp det väsentliga faktum att Dawit Isaak försörjde sig som städare i Sverige. Att Davit Isaak inte jobbade som journalist, utan försörjde sig som städare, blev jag inte upplyst om förrän idag. Detta fick mig att omgående skriva ett mejl till Publicerat och framföra ett programförslag. Följande text är mejlet i sin helhet:

Hej!

Läste nyss en blogg om en artikel – publicerad både i Dalademokraten och på News Mill – som berättar sanningen om Dawit Isaak. Dawid Isaak gavs aldrig möjlighet att arbeta som journalist i Sverige. Dawit Isaak jobbade som städare. Men han används nu som en symbol för att hycklare ska få visa sin falska godhet och sitt falska engagemang. Detta är väldigt motbjudande.

Jag har under många år reagerat på medias hantering av invandringen och propagerande för integration. Oftast framställs integrationen, i media, som krav på att vi alla ska släppa fram invandrare. När jag läser eller hör dylikt brukar jag kolla upp redaktionsrutan för den integrationspropagerande mediet. Det slår aldrig fel. Redaktionen ifråga saknar alltid icke väst-europeiska namn. Detta gäller till och med tidningar på vänsterkanten såsom ETC.

För ett gäng år sedan tog Dan Josefsson, i sitt medieprogam i tv, upp frågan om varför invandrare lyser med sin frånvaro på redaktionerna. Det togs inte väl emot… Det svepskäl som användes flitigast av redaktionscheferna var att det inte fanns kompetenta invandrare. Hur inkompetent är man om man inte har kompetens att få jobb inom svensk mainstream-media? Så inkompetenta invandrare tror jag är svårt att hitta…

Ett radioprogram jag brukade lyssna mycket på och som ofta hade integration som ämne är Studio Ett. Där jobbar cirka 65 personer varav ingen har ett utom-väst-europeiskt namn. För några år sedan tog jag och mailade varenda medarbetare på denna homogena redaktion och frågade vad just du gör för att påverka så att invandrare ska få komma in och arbeta på Studio Etts redaktion. Jag fick två svar. Ett autoreplay från Lena Laurin och ett skrivet svar från Staffan Dopping. Dopping svarade att han inte gör någonting, det var inte hans sak…

Uppenbarligen är det så att journalister inte vill ha ökad konkurrens om jobben genom att släppa in invandrare. Däremot går det bra att hyckla och bedriva kampanjer för att få sig själva att framstå i god dager. Jag håller verkligen med Diane Bimont som författat den kritiska artiklen om Dawit Isaak hyckleriet:

”För i sånt fall vill jag också göra honom [Dawit Isaak] till symbol. Jag vill göra honom till symbol för det hyckleri som visar sitt patetiska ansikte just nu när ni bjuder in denna städande neger i era journalistfamnar.”

Mitt programförslag:
Varför inte ta in de mest högljudda hycklarna i Publicerats studio och
fråga:

• Varför engagerade sig inte Dawit Isaak hycklarna för att Dawit Isaak skulle ha fått arbete som journalist i Sverige?
• Varför släpps inte icke-väst-europeiska journalister, såsom Dawit Isaak, in på redaktionerna i Sverige?
• Varför engagerar sig inte Dawit Isaak hycklarna för att icke-väst-europeiska invandrare ska beredas jobb på svenska redaktioner?
• Behövs inga andra perspektiv och erfarenheter än de väst-europeiska i svenska medier?

mvh
Magnus Berg

—–

Andra bloggar som skriver intressant!

Andra bloggar om: Arbete, Dawit Isaak, Dubbelmoral, Hyckleri, Jobb, Journalistik, Media, Propaganda, Rasism, Solidaritet

Nedan är rapportens sammanfattning. För mer information läs hela rapporten.

Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Efter ”Rosornas revolution” i Georgien senhösten 2003 har den georgiska regeringen genomfört omfattande reformer inom ekonomin och statsförvaltningen. Ansträngningar har också gjorts på flera områden av betydelse för de mänskliga rättigheterna. Stora problem kvarstår dock. Centralregeringen saknar fortfarande kontroll över utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien. I dessa båda områden är läget för de mänskliga rättigheterna betydligt sämre än i övriga landet.

Förhållandena i georgiska fängelser och häkten är alltjämt undermåliga: den kraftigt intensifierade brottsbekämpningen har lett till överfulla anstalter med ofta omänskliga villkor. Förnedrande behandling och tortyr förekommer. Polisbrutalitet och misshandel, ibland med dödlig utgång, har rapporterats även utanför fängelsemurarna. Godtyckliga arresteringar och häktningar förekommer fortfarande. Straffrihet för personal ur de så kallade säkerhetsstrukturerna är fortsatt ett problem. Domstolsväsendet är långt ifrån oberoende av den verkställande makten.. Beslut om att straffbarhetsåldern för barn skall sänkas från 14 till 12 år fattades under året.

Sammanlagt finns cirka en kvarts miljon internflyktingar i Georgien. Dessa lever under svåra förhållanden, och deras villkor har snarast försämrats på senare tid. Flyktingar har vid flera tillfällen tvångsförflyttats från förläggningar som utrymts, utan skälig kompensation. Personer som tillhör olika slags minoriteter – språkliga, religiösa, sexuella med mera – utsätts för diskriminering i varierande utsträckning.

Flera organisationer som verkar för mänskliga rättigheter i landet uppger att de numera motarbetas av regeringen.

En temporär, men påtaglig försämring när det gäller att iaktta mänskliga rättigheter inträffade den 7 november 2007. Kravallpolis skingrade då fredliga demonstrationer i Tbilisi med tårgas, vattenkanoner, batonger och gummikulor, och ett oproportionerligt våld från polisens sida.. Samtidigt utropades undantagstillstånd med kraftiga inskränkningar i yttrandefriheten, mötesfriheten och strejkrätten. Den georgiska regeringen har hävdat att agerandet var nödvändigt då en statskuppsliknande komplott mot regeringen ska ha förelegat, varvid statens säkerhet ansågs ha stått på spel. Undantagstillståndet hävdes den 16 november. En av de oberoende tvstationer som stängdes under denna tid återfick inte sitt sändningstillstånd förrän den 7 december.

De massdemonstrationer som ledde till att undantagstillstånd infördes bottnade till stor del i ett stort folkligt missnöje. med de fortsatt svåra sociala förhållandena i landet, med utbredd arbetslöshet och djup fattigdom. Bristande respekt för rätten till privat egendom med ofta förekommande godtyckliga vräkningar kan också ha varit en bidragande orsak.

Andra bloggar om: Demokrati, Dubbelmoral, Hyckleri, Indoktrinering, Journalistik, Media, Moderaterna, Politik, Propaganda, Utrikesnyheter