Magnus Berg, Burgsvik

Mycket svidande kritik har framförts mot den rapport som fastslagit ”våldsbejakande extremism och radikalisering” i stadsdelen Rosengård i Malmö. Att rapporten fått ett så alarmistiskt tonläge är inte förvånade med tanke på att det är den berömde terrorist-alarmisten Magnus Ranstorp som gjort rapporten på uppdrag av Försvarshögskolan.
Att militären har intresse av att förstärka hotbilden är utom all tvekan. Och Magnus Ranstorp har ju gjort sig ett namn på att hitta terrorister i varenda buske.

Jag har läst boken ”Lagslöst land” från 2003 där Janne Flyghed och Magnus Hörnqvist, professor respektive doktorand vid kriminologiska instutitionen vid Stockholms universitet, samlat ett antal essayer om teroristlagstiftningen. Just Janne Flygheds eget bidrag tar upp alarmismen från polis och militär och pekar också ut Ranstorps insats.

”Förvånansvärt ofta återkommer samma personer som nyss hade helt fel.”
[...]
”En flitigt anlitad person med expertstatus är Magnus Ranstorp vis S:t Andrews-universitetet i Skottland. Han har vid ett flertal medieframträdanden presenterats som ”en av världens ledande terroristexperter”. Men vad är det han säger egentligen? Eller rättare sagt, vilken grund har han för sina påståenden? Och varför pressas han inte hårdare av journalisterna på varifrån han får sina uppgifter, vilka källorna är – om det nu finns sådana?”

Flyghed har också, 1997, gått igenom de hotbilder som presenteras i fyra hotbildsframställningar av svensk polis.

”Resultatet måste betraktas som nedslående. Mestadels baseras dessa påståenden på generella antaganden och svepande forumleringar.”

När det gäller det militära risktänknadet beskriver Flyghed det enligt följande.

”Det klassiska militära risktänkandet kan med viss rätt karaktäriseras med ordet alarmism. Grunden till detta är att militären har ett yrkesansvar för statens säkerhet. Enligt Samuel Huntington får det flera betydande konsekvenser för militären.
1. De ser den egna staten som basenehet i all politisk organisation.
2. De trycker starkt på att staten lever under konstant militärt hot och risk för krig.
3. De betonar att dessa hot är stora och omedelbara, samt
4. De framhåller vikten av att starka, mångsidiga och operationsdugliga militära styrkor upprätthålls.”

Och inom både polis och militär samlas höger-sympatisörer och höger-extremister. Eller som Leif GW Persson uttryckte det om polisen (ungerfär så här) 80 procent sympatiserar med moderaterna eller har sina sympatier ännu längre till höger. Och då blir det ju intressant vad som ligger i det magiska begreppet ”rikets säkerhet”. Flyghed skriver så här.

”Rikets säkerhet” är ett inte helt okomplicerat begrepp. I en proposition om säkerhetsskydd konstateras att ”någon legaldefinition av begreppet rikets säkerhet finns visserligen inte, men rikets säkerhet kan sägas avse såväl den yttre säkerheten för det nationella oberoendet som den inre säkerheten för det demokratiska statsskicket”. Även uttrycket ”allmän ordning och säkerhet” är diffust. I båda fallen rör det sig om starkt politiska begrepp vars innehåll kan vara högst varierande. Begreppens bristfälliga stringens gör att det är inte helt enkelt att se vilka fenomen de syftar på. Detta leder lätt till stora variationer i vad som från tid till annan inkluderas i begreppen. I vissa situationer är detta en önskvärd effekt. Luddigheten ger utrymme för utomrättsliga hänsynstaganden. Så var till exempel fallet med begreppen ”rikets säkerhet” och ”spioneri” i Sverige under andra världskriget. Detsamma har påpekats beträffande terrorismbegreppet i samband med det rättsliga efterspelet till den 11 september.”

Och det fina i kråksången – sett från makthavarnas sida är att:
Moral och etik är i det nya samhället inte längre en fråga om vår förmåga att använda våra egna erfarenheter; i stället för den moraliska processen kommer regelföljandet. Och reglerna – lagarna – stiftas av makten för makten, vilket innebär att förtycket mot massan blir legaliserat och allt motstånd mot detta förtryck blir olagligt och terroriststämplat. Makten går uppåt, den demokratiska kontrollen försvinner och moralen blir en expertfråga.

Läs också om hur forskare vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) fick Dagens Eko att avstå från att rapportera om när USA begick krigsförbrytelser – genom att använda fosforbomber – mot befolkningen i staden Faluja i Irak.

Säkerhetsbegreppet har sedan ”9/11″ fått en förödande förändrad betydelse jämfört med den optimistiska, och alla individer inkluderade, betydelse som FN:s utvecklingsprogram arbetat efter sedan kalla krigets slut. UNDP såg i säkerhetsbegreppet mer än staters säkerhet. UNDP talade om det nya begrepet ”mänsklig säkerhet” i Human Development Report 1994.

”Mänsklig säkerhet (human security) kan sägas ha två centrala aspekter. Det betyder, för det första, säkerhet från sådana kroniska hot som hunger, sjukdomar och förtryck. För det andra betyder det skydd från plötsliga och smärtsamma incidenter i det dagliga livet – vare sig de inträffar på jobbet, i hemmet eller i lokalsamhället.”

Mänsklig säkerhet är nu ett minne blott. Inte tack vare terrordåden 9/11 utan för att politiska krafter utnyttjat detta dåd till att driva igenom en nyfascistisk agenda, värden över, med säkerhet som argument. Nu handlar inte säkerhet om alla individers vardagliga och långsiktiga säkerhetsproblem – ekonomisk trygghet, från arbete eller bidrag, som ger tillräcklig utkomst för att kunna betala för livets nödtorft – utan möjligheten för fåtalet att få styra över majoriteten, världen över. Genom övervakning och repression ska den rådande världsordningen bibehållas.

EU, och självklart USA, definierar brottslighet på ett helt nytt sätt. ”Brottslighet”, skriver EU-kommissionen, är inte bara ”brottslighet i egentlig mening” utan även ”bristande medborgaranda, som utan att nödvändigtvis manifesteras i straffbara handlingar tar sig uttryck i olika asociala beteenden som sammantagna kan skapa ett klimat av spänning och osäkerhet”.
Därmed kan man förstå att lagarna ska användas flexibelt och i syfte att motverka politiska omvälvningar, vare sig de sker på demokratisk väg eller genom uppror. De som försöker bilda en opinion mot den rådande nyfascistiska ideologin och dess vidhängande världsordning är föremål för säkerhetstjänsternas övervakning och kommer att drabbas av staternas repression i god tid innan opinionen blivit i kraft att demokratiskt påverka världsordningen. Demokratin är härmed, i praktiken, helt satt ur spel.

Det enda som ännu skiljer ”den fria världen” från klassiska totalitära fascistiska och kommunistiska stater är att medborgarna i västvärlden ännu tror på att de lever med demokratiska rättigheter och någon form av frihet. Media och politiker har inte fullt ut gjort klart för medborgarna vart ”den fria världen” hamnat tack vare det nya säkerhetstänkandet och vilka konsekvenserna blir. Konsekvenser som i allt större grad kommer att vara omöjliga att dölja i och med att repressionen i framtiden inte blir enstaka företeelser som drabbar muslimer utan kommer att omfatta alla som organiserar sig för att förändra världen. Det nya säkerhetstänkandet omfattar inte bara subversiva revolutionära sammanslutningar utan även demokratiskt sinnade grupper som inte har den för makten påbjudna ”medborgarandan”.
De vaga formuleringarna som används vid lagstiftning enligt det nya säkerhetstänkandet har inte bara avskaffat demokratin utan även rättsäkerheten. Samma förtyck, inklusive dess praktik i form av övervakning och repression, som ‘Forum för levande historia’ har till uppgift att propagera mot, har nu införts i den fria världen. Om detta må ni berätta!

Inspirationskälla, och rekommenderad läsning, har varit ”Lagslöst land – Terroristjakt och rättsäkerhet i Sverige” utgiven 2003 av Ordfront. Det är en samling med 10 texter, av lika många författare, sammanställda av Janne Flyghed och Magnus Hörnqvist. Baksidestexten berättar att ”Laglöst land handlar om ett samhälle – vårt eget – som omärkligt förändrats av händelserna den 11 september 2001.”