Magnus Berg, Burgsvik

Rapports nyhetsankare Claes Elfsberg deltog i radioprogrammet Medierna den 15 augusti 2009. 14 minuter in i programmet framförde han följande:

”En nyhet är det icke förväntade.”

”Nyhetsjournalistiken fungerar ju som nervsystemet i en demokrati. Vi måste slå larm. Vi måste tala om att har finns det en misskötsel, här är utvecklingen på väg mot galet håll. Så att människor kan göra någonting åt det.”

”Jag tror att folk har en god uppfattning om samhällsutvecklingen, i stort, och att det de får i nyhetsprogram i TV eller i tidningar är sådant dom behöver veta för att ta ställning för den fortsatta utvecklingen.”

När jag för några kvällar sedan såg och hörde Claes Elfsberg i Rapport berätta att stödet för den svenska krigsföringen i Afghanistan hade ökat drog jag mig till minnes vad samme Elfsberg sagt i Medierna.
Tror Claes Elfsberg på vad han själv sa i Medierna? Vad kände han när han igår berättade om det ökade stödet för krigsinsatsen i Afghanistan? Var han förvånad?

Varför väljer då mainstreammedierna – de medier som når flest medborgare och därmed har störst möjlighet att berätta om vår verklighet och att påverka/indoktrinera – att vanligtvis vinkla sina nyheter bort från det väsentliga till det relativt oväsentliga?
Jag har tidigare skrivit om Anna Odells försök att belysa behandlingen av tvångsvårdade psykiatripatienter. I mainstreammedia kom inte en rad att handla om patientsäkerhet. Allt medialt utrymme handlade om Anna Odells arbetsmetod.
Jag har också skrivit om Afganistankriget som inte heller ifrågasätts utan bara framställs så som ockupanterna vill få sin påstått ”humanitära insats” framställd. Inget mainstreammedia har frågat hur det kommer sig att USA:s ”humanitära insatser” dödar så många civila och förstör så mycket civil infrastruktur. Inte heller ifrågasätt varför USA:s ”humanitära insatser” alltid slutar med att det tillsätts en lydregim som i första hand tillvaratar USA:s intressen, framför den egna befolkningens grundläggande mänskliga behov.
Vi har av mainstreammedia fått veta att de svenska soldaterna i Afghanistan deltar i en NATO-ledd organisation vid namn ISAF som har FN-mandat. Varför berättar inte mainstremmedia det Pierre Schori, mångårig FN-ambassadör och toppdiplomat, berättar i sin bok ”Draksåddens år”?

”I [ISAF] operationen i Afghanistan har USA ett mycket stort inflytande, och frågor om uthållighet och färdriktning är inte lika tydliga som i en FN-ledd mission.”
/…!
”Problemen ökade genom att en amerikansk general 2007 utsågs till befälhavare för ISAF. Inom FN undrade man varför inte USA hade slutit ett SOFA (Status of Forces Agreement) – ett avtal av den typ som FN har med afghanska staten. Då skulle afghanerna ha fått inflytande över exempelvis när och hur amerikanerna brukar sin verkanseld.”

Och på tal om NATO-ledd: Varför berättar inte mainstreammedia om den utvidgning av NATO:s ömsesidiga försvarförpliktelse – som USA tvingade igenom 1999 – som säger att ömsesidigheten att hjälpa varandra militärt inte bara gäller vid fientliga angrepp utan även ”andra risker av omfattande slag” såsom ”störningar av tillförsel av vitala resurser” d.v.s. olja och gas.
Och varför får inte ockupationens motståndare, i de ockuperade länderna, komma till tals?
Varför är det alltid samma länder som kritiseras hårt i mainstreammedia medan andra länder, vars regimer beter sig lika illa eller värre, aldrig uppmärksammas? Har vi inte fått veta nog om regimen i Iran och dess ”kärnvapenhot”, ”terrororganisationen” Hamas och Cubas ”enpartiddiktatur”?
Finns det inte utrymme för ”det icke förväntade” som Claes Elfsberg talar om? Som USA och Israels folkrättsvidriga inlåsning av icke dömda. USA och Israel håller människor i fångenskap i åratal utan rättegång. Berätta om alla demokratiskt valda regeringar som blivit störtade av USA:s statligt tillsatta och finansierade terroristorganisation CIA. Berätta om USA:s stöd till korrupta länder och diktatorer, som har tortyr, fängslande och förtryck av politiskt oppositionella på sin agenda. Berätta om USA:s tortyrskola School of the Americas, där många militärer tillhörande sydamerikanska diktatorer blivit utbildade i att plåga människor så mycket det bara går utan att för den skulle ha ihjäl dem.
Varför får vi aldrig höra om detta? Varför alltid samma tjat om samma länder? Den röda tråden är inte svår att finna.
USA självt eller länder som underordnar sig USA eller styrs av en USA-tillsatt regim är per definition – mainstremmedias definition – goda nation med goda regimer. Att de sedan begår folkrättsbrott och ägnar sig åt terrorism som är grövre än vad Iran, Hamas och Cuba någonsin har gjort är tydligen något som Sveriges medborgare – enligt mainstremmedia och Claes Elfsberg – inte ska få veta och följaktligen inte ska bry sig om, och absolut inte försöka påverka.

Nedan en insiktsfull text om media samt det därav följande moraliska och politiska förfallet i det här landet. Av Rudi Dutschke.

”Säg att en våldsam brand har brutit ut i ett bostadsområde i kvarteret X. Minst en person har förolyckats, flera har fått föras till sjukhus. Säg att du bor i samma stad, och att din färd med tunnelbanan för dig rakt under det olycksdrabbade området. Av en händelse beslutar du dig dock för att stiga av vid stationen A. Avståndet från A till X är stort: du hör inte utryckningsfordonen, känner inte brandröken. Du går in i den närbelägna blomsterhandeln, köper dina blommor och fortsätter utan vetskap om händelsen till din slutliga destination. Säg i stället att du går av vid station B. Här hörs utryckningsfordonen tuta i fjärran, men brandröken känns inte. Du tänker att i en stor stad som denna är det normalt att utryckningsfordonen då och då ger sin närvaro till känna och uppsöker din blomsterhandlare. Säg att du stiger av vid stationen C. Nu hörs utryckningsfordonen, nu känns brandröken. Du värjer dig genom att hålla handen för ansiktet och söker i stället upp en blomsterhandlare som ligger på en skyddad bakgata. Säg i stället att du bor i kvarteret X. Du står inför ett val: du kan hjälpa till att ta hand om skadade eller låta bli. Vad gör du?
Säg nu att du bor i en avlägsen förort, och att du först stigit av tunnelbanan vid stationerna A, B eller C. När du kommer hem och slår på TV:n visar det sig att H, en stor potentat i vårt mäktiga grannland i väster, tillfälligt gästar staden. Nyhetsmedierna viker nästan all sändningstid åt besöket. En eldsvåda av det slag som drabbat kvarteret X bedöms som alltför oväsentligt för att komma med i rapporteringen.
Enskilda människors mod och dådkraft har testats. Men själv har du ingenting fått veta, och därför heller ingenting kunnat göra.
Det är nu inte kvarteret X, utan en hel världsdel som står i brand. Är det då inte rimligt att fordra att varje individ, liksom varje myndighet som representerar oss medborgare, bör ställas inför valet att gripa in – eller låta bli. Att så inte sker, att möjligheten att välja till och med undanhålls medborgarna, är ett mått på det moraliska och politiska förfallet i det här landet.”

Läs andra intressanta bloggar.

Andra bloggar om: Claes Elfsberg, Demokrati, Indoktrinering, Journalistik, Maktmissbruk, Media, Nyheter, Nyhetsvärdering, Politik, Propaganda

I svenska mainstreammedia framställs förhandlingarna om gasleveranser mellan Ryssland och Ukraina som ett krig där Ryssland använder gas som politiskt påtryckningsmedel för att utpressa Ukraina. Fakta i målet är att Ryssland har subventionerat Ukrainas gas och tog under 2008 ut ett pris som var under halva marknadspriset. Nu handlar konflikten om att Ryssland vill fortsätta subventionera Ukrainas gas men Ryssland vill inte ge mer än femtio procents rabatt.

• 2008 betalade Ukraina 179 dollar per 1000 kubikmeter gas
• 2009 vill Ryssland ha 250 dollar per 1000 kubikmeter gas
  
• Rysslands europeiska kunder betalar marknadspris på 500 dollar per 1000 kubikmeter gas

Vill man veta detta får man vända sig utomlands eftersom svenska mediers agenda är att skapa Rysslands-hat genom systematiska smutskastningskampanjer där allt som rapporteras om Ryssland ger en negativ rysslands-bild.
Detta i kontrast till svenska mediers ensidigt positiva bild av USA. I USA finns enligt svenska mediers rapportering inga fattiga, inga hungriga och inga bostadlösa.

Tidningarnas Telegrambyrå TT kallar priskonflikten mellan Ryssland och Ukraina för ”gaskrig”. TT:s artiklar publiceras i de flesta lokaltidningar i Sverige och får därför stor indoktrinerande kraft.
Jag har aldrig tidigare sett en konflikt där kunden vägrat betala marknadspris, och därför inte fått köpa den utbjudna tjänsten/varan utav säljaren, för krig. Men tydligen kan man kalla det krig när det är ett ryskt statligt företag som vill tjäna pengar och vill få ut åtminstone halva marknadspriset av en kund.

Fakta om Rysslands gasaffärer med Ukraina hittade jag i New York Times här och här.

Andra bloggar om: Globalisering, Indoktrinering, Journalistik, Kapitalism, Media, Nyheter, Nyhetsvärdering, Propaganda, TT, Utrikesnyheter

Det finns ingen skillnad mellan den västerländska nyhetsvärdering och rasistiska världsbild som framförs i kommersiella SvD och DN jämfört med SVT och SR.
Ska jag nyansera en aning så är SvD bäst, DN sämst och den så kallade public service däremellan.
När jag lyssnar på radions Ekot eller dess underavdelningar (de har samma chef med allt det innebär) P1 morgon, Studio ett och Godmorgon världen så inser jag hur jävla effektivt dessa program fungerar som indoktrinerings institutioner. Lyssnarna tror på vad som sägs utifrån tanken att SR minsann inte är affärsdrivande som SvD och DN. Public service är en falsk legitimitetsstämpel som sänker lyssnarnas gard och gör lyssnarna mindre kritiska. Perfekt för indoktrinering.

Jag skrev en novell till Stockholms Fria Tidnings novelltävling utifrån ett mejlutbyte med Ekots dåvarande utrikeschef Ginna Lindberg. Mejlkommunikationen gällde varför Ekot inte rapporterad om att USA använde förbjudna fosforbomber i Falluja. Jag klistrar in inledningen till novellen nedan. Hela novellen finns att läsa här.

Dagen efter att jag skickat den här satiren till Stockholms Fria Tidnings novelltävling (mailade novellen 051116 klockan 15.40) kunde Ekot sända ett inslag om att USA använt fosforbomber i Faluja. Då hade Ekot fått kännedom om att en Amerikansk armetidning publicerat uppgifter som bekräftade att fosforbomber använts i Falluja. Därmed ansåg Ekot att det var sant, det som tidigare inte varit sant, men som italienska TV-kanalen RAI gått ut med en dryg vecka tidigare. Sju dagar innan det blev sant skrev Ekots utrikeschef Ginna Lindberg följande i ett mejl till mig (avsänt 051110 klockan 11.36):

“Vi har tittat igenom RAIs reportage och försökt kontrollera deras uppgifter. Problemet är att de forskare vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) som vi talat med säger att vit fosfor helt enkelt inte kan användas så som RAI hävdar. I korthet gick forskarnas förklaring ut på att vit fosfor börjar brinna direkt i luften, och därmed inte kan regna ner så som beskrivs i reportaget. Detta gör att vi har svårt att gå vidare på RAIs uppgifter”

Svenska media utgår från USA:s perspektiv. Det är också alltid USA som har tolkningsföreträde och ges möjlighet att kommentera världshändelser. Och här kommer jag in på svaret som solidaritetsorganisationerna i Finland fick när de frågade sina indiska bekanta i och runt Lokayan vad de skulle göra för att hjälpa dem: ”Bekämpa era egna överklasser, för det är dom som trakasserar oss också.”
Det är ju så det är. Läser man böcker av t.ex. Naomi Klein eller Noam Chomsky så tar det inte många sidor att inse att världens förtryckare är just vår, västvärldens, och i första hand USA:s överklass.

Vår överklass vill ha billiga råvaror och billig arbetskraft. Därför kan inte självständiga nationer med åtråvärda råvaror få existera. Råvaruproducerande länder styrs, enligt västvärldens överklass, bästa av en västlojal diktator som skänker bort landets tillgångar allt medan invånarna svälter.
Demokrati och folkstyre skulle innebära att invånarnas behov kom i första hand. Då skulle exporten av billiga råvaror sluta, som Venezuelas olja. Profiten skulle stanna i landet och inte överföras till västvärldens överklass. Och så vill inte västvärldens överklass ha det även om SvD, DN, SVT och SR vill framhålla det som att västvärldens kapitalism syftar till att införa demokrati och avskaffa svält i u-länderna.

Avslutningsvis: Så här säger Noam Chomsky om européerna. (Att förstå makten sid. 221):

”Det är fantastiskt med Europa, som kulturellt har blivit så utomordentligt koloniserat av USA att det nästan är ofattbart – européerna verkar inte speciellt medvetna om det, men om man åker dit så är det som en blek kopia av USA numera, och den starka känslan av självständighet gör det ännu mer dramatiskt. Västeuropeiska intellektuella vill ju uppfatta sig som mycket sofistikerade och skrattar nästan åt de dumma amerikanerna – men de är själva så hjärntvättade av USA att det är ett skämt.
Deras uppfattningar av världen, deras missuppfattningar och annat är filtrerade genom amerikansk teve, film och tidningspress, men konstigt nog märker de inte det numera.”

Men om vi läste mer amerikanska dagstidningar skulle vi få en mycket mer nyanserad och kritisk bild av USA:s utrikespolitik än den vi får i svensk media. Med internet är det möjligt att läsa amerikansk press och därmed avslöja svensk medias lögnaktiga bild av USA som förkämpe för demokrati och frihet.

Andra bloggar om: Dagens Eko, Ekot, Indoktrinering, Journalistik, Media, Nyheter, Nyhetsvärdering, Politik, Propaganda, Utrikesnyheter

Dagen efter att jag skickat den här satiren till Stockholms Fria Tidnings novelltävling (mailade novellen 051116 klockan 15.40) kunde Ekot sända ett inslag om att USA använt fosforbomber i Faluja. Då hade Ekot fått kännedom om att en Amerikansk armetidning publicerat uppgifter som bekräftade att fosforbomber använts i Faluja. Därmed ansåg Ekot att det var sant, det som tidigare inte varit sant, men som italienska TV-kanalen RAI gått ut med en dryg vecka tidigare. Sju dagar innan det blev sant skrev Ekots utrikeschef Ginna Lindberg följande i ett mejl till mig (avsänt 051110 klockan 11.36):

”Vi har tittat igenom RAIs reportage och försökt kontrollera deras uppgifter. Problemet är att de forskare vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) som vi talat med säger att vit fosfor helt enkelt inte kan användas så som RAI hävdar. I korthet gick forskarnas förklaring ut på att vit fosfor börjar brinna direkt i luften, och därmed inte kan regna ner så som beskrivs i reportaget. Detta gör att vi har svårt att gå vidare på RAIs uppgifter”.

I min novell förekommer inte Ginna Lindberg. När jag skrev ville jag vara snäll mot henne eftersom hon varit mycket vänlig i de mejlkontakter jag haft med henne och där jag framfört mina klagomål på Ekots så kallade journalistik. I stället valde jag att plocka in hennes sura företrädare, Willy Silberstein, som var Ekots utrikeschef fram till för ett halvår sedan. Dagen efter att jag postat novellen till STF och verkligheten blev än mer som i min diktning ångrade jag att jag inte givit platsen som Ropets utrikeschef till Linna Berglind i stället. Men att ändra nu skulle innebära att jag skulle tvingas skriva om hela Wilhelm Silverklimps dialog för att passa Linna Berglind, vilket jag för tillfället inte är road av.

Här börjar novellen

Utrikesnyheter
Det var redaktionsmöte på Ropet. Journalisterna som var stationerade vid hemmaredaktionen satt samlade med varsin mugg kaffe runt det ovala bordet. De andra medarbetarna kunde inte ses men deltog via högtalartelefon och hade i tur och ordning hälsat Sverige god morgon även om det inte var morgon på den plats där de var stationerade.
Wilhelm Silverklimp var chef för utrikesredaktionen och den som förde ordet denna mörka novembermorgon.
–Ni som tittade på TV-nyheterna igår fick se att de refererade en italiensk TV-dokumentär som hävdade att USA använde napalm när de ödelade Faluja. Dessutom vittnade en soldat som var med i Faluja att de fått order att döda allt som rörde sig.
Högtalartelefonen började tjuta som av rundgång och två röster kunde urskiljas genom larmet.
–En i taget, ropade Wilhelm. Börja du Kent-Alfred.
–De där napalmtjafset är bara antiamerikansk propaganda som italienska kommunister vill sprida. Och på RAI har de aldrig hört talas om källkritik. Jävla amatörjournalister, utropar Kent-Alfred Aronsson från Warszawa.
–Precis! Det är rena dravlet. Och enligt israeliska press förnekar amerikanarna att de överhuvudtaget har napalm i sin vapenarsenal, hördes Fridde Christersson från Jerusalem.
–Okey, utropar Wilhelm. Det är en djävligt känslig grej det där, om vi skulle ha fel. Vi gör så att Sven får kolla upp det där med amerikanska ambassaden. Om de bekräftar napalmbombning och order om att skjuta mot allt som rör sig så gör vi ett knäck på det. Annars får vi avvakta.

En halvtimme senare släntrar Sven Stensjö in till sin chef som sitter bekvämt bakåtlutad i sin stol med fötterna på skrivbordet. Wilhelm tittar upp från datorskärmen och noterar Svens huvudskakning när Sven slår sig ner i besöksstolen.
–Djävlar vad mycket rättshaverister det finns i det här landet, inleder Wilhelm. De skickar en satans massa mejl och kräver att vi ska gå ut med ett inslag om napalmbombningen. Bara för att italiensk TV sänt en dokumentär som svenska TV-nyheter i sin tur rapporterat om. Hur djävla dum får man vara? Men det är väl en grupp kommunister och amerikahatare som gaddat ihop sig och försöker påverka oss till att skita i alla journalistisk hedersbegrepp. Man borde fan ta och sticka upp Ropets policy i nyllet på dem så de förstår att vi inte sysslar med att sprida lögner och propaganda.
Wilhelm hämtar andan.
–Dementerade ambassaden?
–Ja, de bekräftade det vi redan visste. Att de inte har napalm i sin arsenal. Och när jag frågade om ordern ”skjut allt som rör sig” blev pressattachen förbannad och kände sig kränkt över att, som han sa, behöva höra ett ett så orimligt och lögnaktigt påstående från en av Rikets Radios reportrar.
–Bra jobbat! Även en dementi är ju en nyhet. Sätt samman detta till ett kort inslag där det framgår att USA inte har napalm i sin vapenarsenal och att det är kränkande att påstå att USA skulle ge order om att skjuta på allt som rör sig.

Till Ropets elva-sändning hade Sven med sitt inslag som sedan skulle upprepas vid varje sändning fram tills nästa morgon. Lyssnare runt omkring i Riket kunde i den trygga förvissningen om public service-radions saklighet ta till sig följande inslag.
”Enligt tillförlitliga källor som Ropet varit i kontakt med under morgonen har Ropet fått bekräftat att USA inte har napalm i sin vapenarsenal. Källorna sa också att det är kränkande gentemot USA fredstyrkor att ens antyda att en order om att skjuta allt som rör sig skulle ha utfärdats.”
Efter Sven Stensjös inslag följde en kommentar av Ropets utrikespolitiska kommentator Kicki Bylander.
”USAs fredsstyrkor är i Irak för att hitta massförstörelsevapen och införa demokrati. Det skulle därför vara kontraproduktivt att dra på sig irakiernas vrede genom att använda mer våld än vad nöden kräver. Det samarbete med Iraks befriade befolkning som USA eftersträvar skulle försvåras om fredsstyrkorna gick för hårdhänt fram. Och de påståenden om att napalm använts i Faluja kan direkt avfärdas eftersom napalm inte ingår i USAs vapenarsenal.
Sanningen är den första som dör i krig brukar det heta. Just nu pågår en förtalskampanj som försöker misskreditera USAs avsikter i Irak. Dylika kampanjer är återkommande inslag i alla krig. Vi i media måste ständigt försäkra oss om att inte bli språkrör för endera parten så som den italienska TV-kanalen RAI blivit.”

Under eftermiddagen strömmade mejlen in i Wilhelms mejlbox. Den uteblivna rapporteringen om Faluja hade tagit skruv. Ett av mejlen kom från en man som tagit sig tid att sitta och googla. Han hade hittat en källa som till och med Wilhelm motvilligt måste betrakta som trovärdig. GlobalSecurity.org visade sig vara refererade i mängder av de mest ansedda medierna i världen. De hade lagt ut länkar till alla dessa artiklar på sin hemsida. Dessutom hade GlobalSecurity.org lagt upp artiklar som handlade om säkerhetsfrågor från medier runt om i världen. Mannen som mejlat hade föreslagit att Wilhelm skulle söka på ordet napalm för att få se artiklar som belyste bland annat USAs användning av napalm i Irak. När sökningen var klar kunde Wilhelm läsa ”USA BRUGTE NAPALM I IRAK” högst upp på sidan. Det var danska tidningen Politiken som redan 12 augusti 2003 berättade om USAs användning av napalm i Irak. Wilhelm kände sig obekväm inför tanken att Ropet skulle framstå som ett lögnaktigt diktaturstatsmedium om de inte ens nu, drygt två år efter danska Politiken, rapporterade om USAs krigsförbrytelser. Han hade för länge sedan insett att med internet var det omöjligt att lura de lyssnare som själva tog sig tid att söka information. Som tur var så var de inte så många. Den stora majoriteten accepterade till och med Dagens Rapports verklighetsbeskrivning, en dagstidning som var än mer selektiv i sitt urval än public service-mediumet Ropet. Wilhelm var pressad och för att få tyst på tjatande mejlare svarade han dem med ett kort ”Vi håller på och tittar på uppgifterna, tack för tipset!”. Det gav andrum och var till intet förpliktigande. Nu kunde Wilhelm gå hem för dagen.

Den här morgonens redaktionsmöte löpte på bra ända tills nattens attentat i Irak kom på tapeten. Eftersom Fridde Christersson var stationerad i Jerusalem bara 87 mil från Bagdad fick han vara den som skötte rapporteringen från Irak. Fridde hade i god tid före redaktionsmötet slagit på sin TV och bläddrat igenom morgontidningarna för att kunna berätta för kollegorna i Sverige vad som hänt i området enligt israelisk media. Ett nytt attentat hade skett mot en grupp sunnimuslimer.Tjugotre personer var döda och det ansågs vara shiter som låg bakom. Redaktionen i Sverige hade hört hans redogörelse via högtalartelefonen.
–Okey Fridde! Gör ett inslag på tre minuter om terrordådet och betona maktkampen mellan shiter och sunni, beordrade Wilhelm.
Abbe Ensten var en tretton-årig skolelev som gjorde sin prao på redaktionen. Det här var hans femte och sista dag. Nu kände han att samma trängande behov av att säga sin mening som han brukade känna i skolan när lärarna sa något som han tyckte var dumt.
–Men hur kan ni vara så säkra på att det är shiter som ligger bakom attentatet, undrade Abbe.
Allas blickar riktades mot Abbe och han kunde känna förebråelserna igenom skinnet. Trots detta och tack vare att Abbe blivit lite förbannad, eftersom han tyckte att de så erfarna journalisterna var korkade, fortsatte han sitt resonemang.
–Att härska genom att söndra är en taktik som använts i tusentals år. Och med tanke på de brittiska soldater som tillfångatogs av Irakisk polis, efter att de blivit stoppade i en vägspärr utklädda till araber och med bilen full med sprängämnen, och som senare fritogs genom en väpnad räd av brittiska soldater…
Abbe gjorde en kort paus och andades in
—Är det inte så svårt att föreställa sig att det är ockupationsmakterna som agerar agent provocateur.
–Konspirationsteorier hör inte hemma på en nyhetsredaktion. Det är det första du måste lära dig om du vill bli journalist, mullrade Kent-Alfred Aronsson så högtalartelefonen skorrade. Hur skulle det se ut om vi hittade på våra nyheter själva eller lät första bästa virrhjärna bestämma vad vi ska gå ut med. Man måste som journalist vara på det klara med att vi är tredje statsmakten och därmed har ett ansvar för vad vi gör.
–Såja Kent-Alfred, nu ska du inte bli så arg, ingrep Wilhelm. Abbe är inte lika gammal som dig och kommer tids nog att lära sig vad journalistik är. Tillbaka till ordningen. Fridde, du gör din tre-minutare om terrordådet och så förklarar jag mötet avslutat.

Senare på eftermiddagen kallade Wilhelm till sig prao-eleven Abbe för ett samtal om veckan som gått.
–Jaha du Abbe, nu är det din sista skälvande timme här på Ropet. Jag hoppas du har haft det bra och trivts här bland oss.
–Det har varit jättekul att få se hur det går till på en redaktion och alla har varit skit-schysta.
–Att Kent-Alfred skrek åt dig i telefon ska du inte bry dig om. Han har ett hetsigt humör och blir sur när någon ifrågasätter vårt sätt att arbeta. Men det är inget att bry sig om. Själv tycker jag bara det är bra med nya infallsvinklar. Men i det har fallet måste jag hålla med Kent-Alfred. Som journalist får man med åren och erfarenheten en känsla för vad som är sant och vad som är lögn. Vi på Ropet utsätts hela tiden för påtryckningar där olika människor och organisationer vill att vi ska rapportera just som dom önskar. Men vi kan inte ta på oss rollen som språkrör åt olika särintressen. Då skulle vår trovärdighet urholkas och vi skulle förlora våra lyssnare.
–Men hur kan ni vara säkra på att det ni tror är sant är sant.
–Ja, det är inte så lätt för en oerfaren att veta. Men skulle vi ljuga i Ropet så skulle Granskningsnämnden hoppa på oss.
–Men hur vet Granskningsnämnden vad som är sant?
–Det kan man ju undra. Men jag måste säga att Granskningsnämnden har nästan alltid rätt i sin bedömningar.
–Men hur kommer ni att göra med tipsen om att USA använde napalm i Faluja.
–Ha ha, skrattar Wilhelm. En sådan grej skulle vi aldrig kunna gå ut med för då skulle Granskningsnämnden fälla oss.

Andra bloggar om: Dagens Eko, Ekot, Indoktrinering, Journalistik, Media, Nyheter, Nyhetsvärdering, Politik, Propaganda, Utrikesnyheter