Tore Gannholm som företrätt gotländska uppfinnaren Lars-Erik Jacobsson mot multinationella storkoncernen Elextrolux i upphovsrrättsstriden om ett inovativt dammsugarrör gästbloggar och skriver om sina bittra erfarenheter av det svenska rättsväsendet.

Orsaken till att jag givit plats åt Tores text är att han, trots stora ansträngningar, inte fått någon tidning att ta in texten. Ingen medieredaktion har intresserat sig för fallet. Att det är ytterst känsligt att offentligt kritisera det svenska rättsamhället vittnade Sveriges förre justitiekansler Göran Lambertz om i sitt sommarprogram. Hellre än att ta tag i rättsrötan ska oegentligheterna tigas ihjäl var den devis som Socialdemokraternas dåvarande justitieminister Thomas Bodström höll sig till enligt Lambertz.
Media hjälper hjärna till med tigandet, men det gör inte jag. Här kommer Tore Gannholms berättelse:

P.S. Läs sedan också det överklagande som inlämnades till Högsta domstolen 091109, och avslogs. D.S.

—–

Hur korrupta är svenska domstolar?

Samtidigt som Electrolux-målet kom upp i Hovrätten hade det varit mycket publicitet kring Pirate bay-målet. Det visade sig att det var samme domare i Pirate bay-målet som i Electrolux-målet i Tingsrätten.

Dessutom visade det sig att domaren satt i styrelsen för en förening som ser efter företags rättigheter. I samma styrelse satt också Electrolux advokat. Dessutom var domaren i Hovrätten medlem i samma förening.

Vid genomgång av Tingsrättens dom är det helt uppenbart att domaren systematiskt har uteslutit alla vittnesmål från Electrolux egna vitten som stödjer Lars-Eriks utsago.

Här följer några punkter i sammandrag:

• Tingsrättens dom baseras på felaktigt faktapåstående.
  
• Hovrätten har missat de ytterligare fakta som presenterats sedan tingsrätten.
  
• Tingsrätten har inte tagit hänsyn till alla fakta utan endast valt ut vissa delar.
  
• Tingsrätten har i sin hast att finna fel i bevisföringen ignorerat starka bevis för samma punkt.
  
• Tingsrätten gör påståenden som är i direkt konflikt med vittnesmålen.
• Både tingsrätten och hovrätten har missat att det är en funktion som är det väsentliga utan har istället bara fokuserat på en designritning.

Allt detta kan naturligtvis rättas till genom att Högsta domstolen tar upp fallet och går igenom handlingarna och ser till att inga rättsfel begåtts. Emellertid vägrade det justitieråd som fick i uppgift att bevilja prövningstillstånd att göra så. Vilket motiv han har att vägra att ta upp de uppenbara felaktigheter som begåtts i de lägre domstolarna i Electroluxmålet är okänt? Förutom att rätta till dessa uppenbara felaktigheter är det HD:s skyldighet att tala om hur lagen skall tolkas. Dvs att sätta prejudikat i detta fall. Lagen är från 1990 har aldrig tidigare prövats i HD.I Lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter står i första paragrafen:

”Med information förstås både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form, inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder, och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte har dokumenterats på något särskilt sätt.”

I och med att ett justitieråd vägrat att detta unika fall prövas i HD har han degraderat Sverige till en bananrepublik utan rättssäkerhet för små uppfinnare och de facto sanktionerat att stora företag som Electrolux kan stjäla små uppfinnares uppfinningar hur som helst.Enda sättet HD kan rädda ansiktet och inte bli beskyllda för korruption är att ta upp Electrolux-målet och fastställa hur lagen ifråga skall tolkas. Då vet de små uppfinnarna vad de har att rätta sig efter.Beslutet är fattat av ett justitieråd och genom sitt beslut komprometterar denne därmed hela HD.

Att Electrolux-målet faller under lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter har Tingsrätten fastslagit så det är ingen tvekan om att det är rätt lagparagraf.
Det är av stort intresse för rättssäkerheten att HD klargör hur denna lagparagraf skall tolkas. Det är en etablerad affärskontakt med två fysiskt muntliga demonstrationer av en funktion med en enkel prototyp. Därefter har de bett att få göra en bättre prototyp i aluminium som sedan kompletteras med en efterfrågad designritning. Frågan är om det är tillräckligt för att andemeningen i lagen skall uppfyllas.

Vilket skydd ger lagen för otillbörligt användande av information som förmedlas på detta sätt?

Dessutom bör förtydligas vilken ”konkretisering” av en demonstrerad funktion som krävs.

Detta är en juridisk prejudikatfråga som berör affärskontakter på många plan och är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.

När Lars-Erik försökte hitta en advokat i Stockholm som kunde företräda honom fanns det ingen som var villig att åta sig målet. Alla var mer eller mindre involverade med Electrolux. Man biter inte den hand som föder en. Flera personer har påpekat att även domare har privata konsultuppdrag.

Målet kom upp i Stockholms tingsrätt 2-3 juni 2008. Både Electrolux egna vittnen och expertvittnet en tidigare ordförande i Svenska uppfinnarföreningen styrkte i sina vittnesmål Lars-Eriks utsago.

I domen den 4 juli 2008 saknas den del av dessa vittnesmål där Electrolux vittnen vittnar hur funktionen med en enkel prototyp visats två gånger. Dessutom sägs det i domen: ”Vare sig den muntliga eller skriftliga bevisningen ger något som helst stöd för att Lars-Erik Jacobsson skulle ha fått ett uppdrag från Electrolux avseende design av rör. Tvärtom har G S, T L och L T omvittnat att de vid mötet i augusti bedömde Lars-Erik Jacobssons v-rör som en praktiskt ogenomförbar lösning som de inte hade intresse av.”

Här har vi en uppenbar lögn i tingsrättsdomen där Tingsrätten förfalskar vad vittnet sagt eftersom L T vittnade:

”Min minnesbild är att vi höll den kvar. Jag har ett svagt minne av att vi skulle göra en bättre prototyp för att testa det.” Domaren har tydligen bestämt sig för att döma till Electrolux förmån. Då tar man bara med det som styrker domen. Hade domaren tagit med hela vittnesmålen hade han antagligen varit tvungen att döma till Lars-Eriks förmån.

Vi får inte glömma att Electrolux två gånger bett Lars-Erik att demonstrera sin uppfinning och sedan bett att få göra en bättre prototyp i aluminium. Den prototyp Jacobsson demonstrerade vid två tillfällen för Electrolux var en mycket enkel prototyp med två rördelar sammansatt av tillgängliga delar men som klart visade funktionen. Mer behövs inte för att demonstrera en funktion. Det visar också att den Electroluxanställde som fick funktionen demonstrerad för sig på Gotland förstod hur det fungerade och rekommenderade att Lars-Erik skulle inbjudas till Stockholm och demonstrera sin idé för hela utvecklingsavdelningen. Electrolux egna vittnen har också vittnat att funktionen som visades är att man kan dammsuga på vanligt sätt samt vrida om rören 180 grader och då på ett enkelt sätt dammsuga under möbler och sängar. Demonstration har som sagt skett för Electrolux medarbetare, först på Gotland och sedan för hela Electrolux utvecklingsavdelning i Stockholm.

I tingsrätten gör man anteckningar och vittnesmålen är inspelade.

Har domaren, som uppenbarligen i detta mål,  inriktat sig på att döma i Electrolux favör är det naturligt att han endast registrerar sådant som är positivt för Electrolux och ser inte resten.

Det är kanske mänskligt att man bara ser vad man vill.

I överklagandet till hovrätten påpekades detta och de för Lars-Erik positiva vittnesmålen var utskrivna. I hovrätten var det dessutom omförhör med Electolux vittnen och där kom vittnena med mer information som ytterligare stärkte Lars-Eriks utsago. Bl a hade tingsrätten i sin dom skrivit att det måste vara en rak linje på röret för att det skulle fungera.

I hovrätten fick Electrolux vittne visa om Electrolux rör hade en rät linje. Detta hade han i tingsrätten förklarat var nödvändigt för att det skulle fungera. Tingsrätten hade i sin dom tagit fasta på detta som en viktig ingrediens i domen. Till vittnets förtvivlan hade inte heller Electrolux rör en rak linje, varför detta inte är ett argument och Tingsrättens påstående ren lögn.

Hovrätten tog inte heller någon notis om att detta i tingsrättsdomen viktiga påstående var falskt.

Trots detta vägrade Hovrätten att ha några synpunkter i sin dom utan accepterade Tingsrättens dom rätt upp och ner trots att det var bevisliga felaktigheter i tingsrättens dom. Därmed har även Hovrätten blivit delaktig i samma korrupta beteende som förekommit i Tingsrätten.

Tore Gannholm
0708-117653

Andra bloggar om: Demokrati, Industri, Maktmissbruk, Media, Myndighetsmissbruk, Näringsliv, Nyhetsvärdering, Rättsäkerhet, Rättsröta, Teknik

Överåklagare Björn Ericson, chef för enheten för polismål, har återigen fått ge sig ut i det mediala rampljuset i och med att åklagaren Bo Lindgren, på enheten för polismål, lade ner förundersökningen av polisens mord på 24:årige Johan Liljeqvist.
Förra gången överåklagare Björn Ericson var i rampljuset var när Björn Ericson själv utredde och lade ner en utredning mot poliser som sköt under EU-toppmötet i Göteborg. En polis sköt in i en folkmassa och en annan polis sköt demonstranten Hannes Westerberg. Då uppmärksammade Uppdrag gransknings Janne Josefsson fallet och gjorde även interjuver med Björn Ericson.
Även då stod Björn Ericson på polisernas sida och blundade medvetet för de fakta som talade mot poliserna.

Björn Ericson har gett rättsrötan ett ansikte. Att Björn Ericson är partiskt och blundar för polisens brott framgår tydligt av de tre filmsnuttarna nedan. En sådan åklagare hör hemma i en förtryckarstat men inte i ett land som säger sig vara demokratiskt. Precis som jag i början på året krävde att Agnetha Hilding Qvarnström, vice chefsåklagare vid åklagarkammaren med specialinriktning på terroristmål, skulle sparkas kräver jag nu att Björn Ericson med omedelbar verkan fråntas sitt mandat att fria poliser som mördar och begår andra brott.

Vi måste tillse att Sverige i största möjliga mån är en rättstat. Då går det inte an att låta personer som inte vill vara opartiska och inte vill följa lagen arbeta inom rättsväsendet.

Kolla nu på dessa tre filmer. Mest Björn Ericson är det i film nummer två.

Andra bloggar om: Björn Ericson, Brott, Myndighetsmissbruk, Polis, Polisvåld, Politik, Rättsäkerhet, Rättsröta, Rättsstaten, Rättsväsendet

När jag först hörde om Anna Odells numera välkända tilltag blev jag förbannad. Sedan när jag fick höra vad Anna Odell hade haft för syfte tyckte jag hennes agerande var både bra och mycket väl motiverat. Psykiatrin måste granskas eftersom den förnedrar och kränker människor.

En dag, under första halvan av 1990-talet, blev jag själv utsatt för psykakuten på S:t Göran.

En kväll bestämde jag mig för att ånyo försöka ta livet av mig. Jag stoppade i mig en rejäl bunt Tegretol Retard (vilka fört mig medvetslös till akuten på Huddinge sjukhus en gång tidigare). Sedan gick jag och lade mig.

På morgonen vaknade jag och kunde inte somna om. Jag kunde inte heller gå, eftersom mitt balanssinne var helt utslaget. Jag kunde inte ens krypa utan att ramla omkull och slå huvudet i golvet. Men jag kunde åla mig fram.
Jag ville ta mig bort till min lilla haschbit i andra ändan av rummet, för att rulla en joint och röka den, för att kunna somna om. Men min motorik fungerade inte heller, så jag kunde inte rulla någon joint, allt hamnade på golvet.

Då försökte jag ringa en vän. Eftersom jag knappt kunde prata blev jag tvungen att ringa flera gånger – vid de första försöken kastade han luren i örat på mig – innan min vän kunde höra vem som sluddrade i hans öra. När han väl kom över så rullade han ingen joint utan ringde efter en ambulans jag vare sig önskade eller behövde. Jag behövde bara få sova, så skulle effekten av pillren gå över av sig själv.

I ambulans hamade jag på akuten på S:t Göran. Där blev jag liggande några timmar tills de konstaterade att jag var utom fara. När jag sedan kunde gå själv kom en person och hämtade mig. Jag trodde jag skulle bli inlagd på någon avdelning för observation men fann mig snart bakom en låst dörr på psykakuten.

Jag tror inte det finns någon, som begått självmordsförsök, som blivit mer uppåt av att bli inlåsta i en fängelseliknande miljö, utan att ha begått någon brottslig handling. Inte heller tror jag att någon finner en trist sjukhusmiljö mer läkande för själen än att få komma hem. Men inom psykiatrin tror de annorlunda.

Jag blev hänvisad ett stort kalt rum där det stod en säng, ett bord och två stolar. Där skulle jag vara sade de. När jag blev lämnad ensam växte min vrede över att bli inlåst, utan att jag begått något brott. Jag ville ju bara hem. Jag ville absolut inte ligga i en säng i ett stort, kalt och tyst rum.

Jag började se mig omkring i rummet. Då fick jag syn på fönstret. Det var av samma tre-glastyp som jag själv hade haft inbrott igenom för inte så länge sedan. Då bestämde jag mig för att rymma.

Framför fönstret stod bordet. På det klev jag upp för att inspektera fönstret, för att se om det var lika lätt att plock ut dess fönsterpaketet som på det fönster jag hade hemma. När jag står där på bordet och inspekterar fönstrets konstruktion kommer herr psykläkare in i rummet.

Jag var ju förbannad, dessutom hade jag stått på bordet, alltså var jag psykotisk, ansåg läkaren efter knappt fem minuters samtal. Därmed skrev läkaren ett vårdintyg vilket innebar att jag skulle tvångsvårdas på obestämd tid.

Enligt psykdoktorerna kan ilska endast bero på att patienten är psykotisk. Psykdoktorerna har aldrig förstått att man kan vara arg men ändå vara vid sina sinnes fulla bruk.
Själva är psykdoktorerna säkert aldrig arga, men skulle de vara arga så anser de sig garanterat inte vara psykotiska. Men när det gäller personer som blir tvångsvårdade så använder psykdoktorerna ilska som medicinskt skäl för att vägra släpp ut fullt friska patienter. Det är därmed inte svårt att inse att psykiatrin använder förlängd tvångsvård som straff mot de som inte visar sig önskvärt undergivna mot psykdoktorerna.

Efter att vårdintyget skrivits ut skulle jag förflyttas från S:t Göran till en annan sluten avdelning på Sabbatsberg. Och vilket transportmedel tror ni den goda insiktsfulla och omtänksamma psykiatrin använder sig av då? Med tanke på att jag var en fånge så var det givetvis två poliser som kom och hämtade mig, och förde mig till mitt nya fängelse, ett kalt, tyst rum med en säng på Sabbatsberg.

På Sabbatsberg blev jag kvarhållen i två dygn tills ansvarig läkare insåg att jag var arg men för den skull inte psykotisk. Tänk vilken insikt i mänsklighetens inre den läkaren fick tack vare mig. – Man kan inte med automatik sammankoppla ilska och psykos. – Jag borde bjudas in för att hålla föredrag för läkarstudenter, så de får lära sig att man inte behöver vara psykotisk bara för att man är arg.

När jag väl fått komma hem så dröjde det någon vecka tills jag fick räkningen för de vårddygn jag tvingats till.

Sedan denna lärorika händelse så har jag varit, enligt psykläkarnas definition, psykotisk varenda vaken sekund i stort sett.
Jag brukar ibland fundera på att försöka kräva ut det vårdintyg som skrevs för att kunna söka upp och tortera ihjäl (oj, visst är jag psykotisk) undertecknaren, för att om möjligt förebygga att andra oskyldiga människor blir fängslade och förnedrade på S:t Görnas psykakut.
Kanske skulle det vara en bättre metod än Anna Odells, som inte gav någon debatt om psykiatrins metoder utan bara gav en debatt om Anna Odells metoder. Ansvariga inom psykiatrin med psykotiska psykdoktorn David Eberhart i spetsen tillsammans med politiker och media vill inte lyssna på kritik riktad mot en självgod psykiatri utan väljer att flytta fokus genom att anklaga budbäraren Anna Odell. Detta hindrar inte att Anna Odell ska ha all heder för att hon gjort vad hon kunnat för att sätta fokus på psykiatrins övergrepp.

P.S. Jag har aldrig i hela mitt liv någonsin haft en psykos. Jag klarar att ta LSD utan att få för mig att hallucinationerna är verkliga. Detta bara sagt för att visa på det orimliga i psykdoktorns diagnos, vilken låg till grund för tvångsvården. D.S.

Andra bloggar om: Anna Odell, Empati, Etik, Kultur, Makt, Myndighetsmissbruk, Psykiatri, Psykvården, Rättsäkerhet, Självmord

Jag skrattade av lättnad och hån när till och med en moderat riksdagsledamot – i detta fall Ulrika Karlsson som deltog i P1 programmet Studio Ett – ansåg att dagens frikännande dom var en seger för rättsamhället. Därmed fick vice chefsåklagare Agnetha Hilding Qvarnström stå mycket ensam med skammen efter att bl a ha klassat uppgifter från Israel som trovärdiga och lämpliga bevis för att stöd till Al-aqsa Spannmål Stiftelse skulle vara stöd till Hamas.

”Malmö tingsrätt konstaterar att Hamas och Israel har ett förhållande till varandra som är krigsliknande. Att Israel har olagligförklarat organisationer som Malmöbon skickat pengar till anser domstolen därför helt saknar betydelse.”

Agnetha Hilding Qvarnström har till och med gått så långt i sina kristdemokratiska iver att stödja Israel att hon för tingsrätten presenterat ”bevis” som hon hämtat ur tidningsartiklar, tv-inslag, bokavsnitt och olika hemsidor. Men rätten skrattade nog i njugg även åt detta desperata tilltag och konstaterade:

”Vidare anses bevisvärdet i de tidningsartiklar, tv-inslag, bokavsnitt och olika hemsidor på internet som åklagaren hänvisat till som ”mycket lågt.”

Det är inte svårt att se samband mellan Agnetha Hilding Qvarnström agerande i detta politiskt motiverade åtal och Agnetha Hilding Qvarnströms ideologi. Hon är aktiv medlem i Kristdemokraterna, och är som kristdemokrat bl a ledamot i Stockholms Stifts stiftsstyrelse.

Vi, den stora majoriteten som vill upprätthålla rättsäkerheten, kan inte se mellan fingrarna på Agnetha Hilding Qvarnström dubbla roller, eftersom hon inte klarar att hålla dem isär.
Det har nu klart framgått att det inte går att garantera rättsäkerheten med åklagare som inte agerar professionellt utan låter sin privata ideologi ta överhanden. Extra allvarligt är det att Agnetha Hilding Qvarnström av någon anledning råkat hamna på en åklagarkammare med specialinriktning på terroristmål.
Som vi alla fått veta , är det just Kristdemokraternas heliga land Israel:s motståndare – i konflikten om Palestina – som är terrorister. Och detta har triggat Agnetha Hilding Qvarnström till att helt släppa alla juridiska och moraliska spärrar. Allt för att i sin yrkesutövning gynna Kristdemokraternas favoritland Israel.

Agnetha Hilding Qvarnström måste helt enkelt sparkas som terroristmålsåklagare!

Andra bloggar om: Agnetha Hilding Qvarnström, Israel, Israellobbyn, Myndighetsmissbruk, Palestina, Rasism, Rättsäkerhet, Rättsstaten, Rättsväsendet, Terrorism

Mycket svidande kritik har framförts mot den rapport som fastslagit ”våldsbejakande extremism och radikalisering” i stadsdelen Rosengård i Malmö. Att rapporten fått ett så alarmistiskt tonläge är inte förvånade med tanke på att det är den berömde terrorist-alarmisten Magnus Ranstorp som gjort rapporten på uppdrag av Försvarshögskolan.
Att militären har intresse av att förstärka hotbilden är utom all tvekan. Och Magnus Ranstorp har ju gjort sig ett namn på att hitta terrorister i varenda buske.

Jag har läst boken ”Lagslöst land” från 2003 där Janne Flyghed och Magnus Hörnqvist, professor respektive doktorand vid kriminologiska instutitionen vid Stockholms universitet, samlat ett antal essayer om teroristlagstiftningen. Just Janne Flygheds eget bidrag tar upp alarmismen från polis och militär och pekar också ut Ranstorps insats.

”Förvånansvärt ofta återkommer samma personer som nyss hade helt fel.”
[...]
”En flitigt anlitad person med expertstatus är Magnus Ranstorp vis S:t Andrews-universitetet i Skottland. Han har vid ett flertal medieframträdanden presenterats som ”en av världens ledande terroristexperter”. Men vad är det han säger egentligen? Eller rättare sagt, vilken grund har han för sina påståenden? Och varför pressas han inte hårdare av journalisterna på varifrån han får sina uppgifter, vilka källorna är – om det nu finns sådana?”

Flyghed har också, 1997, gått igenom de hotbilder som presenteras i fyra hotbildsframställningar av svensk polis.

”Resultatet måste betraktas som nedslående. Mestadels baseras dessa påståenden på generella antaganden och svepande forumleringar.”

När det gäller det militära risktänknadet beskriver Flyghed det enligt följande.

”Det klassiska militära risktänkandet kan med viss rätt karaktäriseras med ordet alarmism. Grunden till detta är att militären har ett yrkesansvar för statens säkerhet. Enligt Samuel Huntington får det flera betydande konsekvenser för militären.
1. De ser den egna staten som basenehet i all politisk organisation.
2. De trycker starkt på att staten lever under konstant militärt hot och risk för krig.
3. De betonar att dessa hot är stora och omedelbara, samt
4. De framhåller vikten av att starka, mångsidiga och operationsdugliga militära styrkor upprätthålls.”

Och inom både polis och militär samlas höger-sympatisörer och höger-extremister. Eller som Leif GW Persson uttryckte det om polisen (ungerfär så här) 80 procent sympatiserar med moderaterna eller har sina sympatier ännu längre till höger. Och då blir det ju intressant vad som ligger i det magiska begreppet ”rikets säkerhet”. Flyghed skriver så här.

”Rikets säkerhet” är ett inte helt okomplicerat begrepp. I en proposition om säkerhetsskydd konstateras att ”någon legaldefinition av begreppet rikets säkerhet finns visserligen inte, men rikets säkerhet kan sägas avse såväl den yttre säkerheten för det nationella oberoendet som den inre säkerheten för det demokratiska statsskicket”. Även uttrycket ”allmän ordning och säkerhet” är diffust. I båda fallen rör det sig om starkt politiska begrepp vars innehåll kan vara högst varierande. Begreppens bristfälliga stringens gör att det är inte helt enkelt att se vilka fenomen de syftar på. Detta leder lätt till stora variationer i vad som från tid till annan inkluderas i begreppen. I vissa situationer är detta en önskvärd effekt. Luddigheten ger utrymme för utomrättsliga hänsynstaganden. Så var till exempel fallet med begreppen ”rikets säkerhet” och ”spioneri” i Sverige under andra världskriget. Detsamma har påpekats beträffande terrorismbegreppet i samband med det rättsliga efterspelet till den 11 september.”

Och det fina i kråksången – sett från makthavarnas sida är att:
Moral och etik är i det nya samhället inte längre en fråga om vår förmåga att använda våra egna erfarenheter; i stället för den moraliska processen kommer regelföljandet. Och reglerna – lagarna – stiftas av makten för makten, vilket innebär att förtycket mot massan blir legaliserat och allt motstånd mot detta förtryck blir olagligt och terroriststämplat. Makten går uppåt, den demokratiska kontrollen försvinner och moralen blir en expertfråga.

Läs också om hur forskare vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) fick Dagens Eko att avstå från att rapportera om när USA begick krigsförbrytelser – genom att använda fosforbomber – mot befolkningen i staden Faluja i Irak.

Andra bloggar om: Böcker, Försvaret, Janne Flyghed, Myndighetsmissbruk, Övervakning, Politik, Rättsäkerhet, Rättsstaten, Säkerhetspolitik, Terrorism